Jag får då och då frågan om hur jag gör för att barnen inte ska få så mycket skärmtid..

För det första har vi ju tre små storasyskon och en liten bäbis, våra barn är små i ämnet, menar jag.. vi får väl se när det är ett gäng tonåringar vi ska snacka skärmtid med. Men, såhär gör vi i alla fall nu med en snart-8-åring, 5,5-åring och 3,5-åring.

Utgångsläget; ”skärmtid” är ingenting vi har i vårt ”standardschema” på dagarna. Finns ej naturligt här hemma, vi är rätt så ”skärmlösa”, det finns ingen padda än hur mycket man letar.. Vi har inga tv-spel och allt vad det nu är man kan ha.

Vi tycker helt sonika att det är härligare att sitta med barnen och bygga ett pussel tillsammans, med träbitar, som känns i handen, finula tillsammans… än att göra det på skärmen. INGEN VÄRDERING i det. Och helt ärligt, så ägnar jag ju (i princip) hela mitt liv åt ungarna. Jag är med dom, 24/7. Barnen är mina gullungar, mitt ”400%-arbete”, mitt allt. Jag vill ge dom all min energi just nu i livet. Det bara är så. Ja, deras pappa är iväg på jobb, men hemma är det fullt krut på barnen för han också.

Vi har sedan regler.

Barn älskar tusan regler. Ibland känner jag mig nästan som en regelbok med alla våra små egenpåhittade ramsor och regler för allt möjligt under HemmaMamma-dagarna. ”Jackan på kroken, skorna på rad. Vantarna och mössan i korgen, yeah!” Det är en ramsa som ungarna rabblar när dom kommer in genom dörren efter utelek, vips hänger och är allt pulat där det ska vara.

Och gällande skärmtid, har vi också regler, något som vi kallar för ”Veckans skärmtid”. På torsdageftermiddagarna. Supertaktiskt… när jag brukar skura golv.. eller så är jag trött och snusar med bäbisen.. eller gör något annat.. då, får barnen veckans skärmtid. Jooo.. givetvis får dom se barnprogram/film på tv:n under veckorna (den tiden har också sina ramar) , men om vi nu pratar skärmtid som i att störst får ”spela mindcraft på pappas telefon”, eller näst störst ”spela uno på mammas dator”.. eller Trull-ungen välja vad han vill se på barnkanalen.. sån skärmtid, det har vi avsatt en stund på torsdageftermiddagarna för .

Och that´s it. Så stränga och tråkiga vi kanske låter? Nåväl. Det här funkar finfint för oss.

Blir det någon stund mellan torsdagarna, då är det något speciellt och det hurras förstås hejvilt då. Regler är till för att brytas, förstås! Idag är StoraLillasyster och StoraLillebror tvärsjuka i covid och jag sa till Juni att ”ska vi se om vi hittar något roligt på youtube?”, varpå hon knappt trodde sina öron då just youtube är ett ställe vi hänger miniminimalt. Det är så lätt att halka in på så nedrans mycket dravel där trycker jag? Söker man upp något trevligt klipp är barnen snabbt inne på en massa annat. Gillar ej.

Det är inte så att våra barn är annorlunda andra barn.. skulle vi erbjuda dom mer skärmtid skulle dom förmodligen gladeligen tacka ja till det, själva känner dom ju inte rimligt stopp. Kommer barnen till kompisar/familj med tv-spel/paddor osv är det så hutlöst lockande, förstås.. på den nivån vill vi ha det just nu. Att skärmtid är något buskul och festligt.

Leka, leka, leka.. pyssla, pussla, dona och frisklufta i massor. Hotellbyggena….. som aldrig tar slut. Snickra med pappan, baka med mamman, laga middag med pappan, fodra hästarna med mamman.. så ser livet ut för kidsen just nu.

Tids nog hinner dom få fyrkantiga ögon, ”gibba” och allt vad det heter, … säger tant, 31 år gammal! 😉

Emmeli