Det äär inte jättelängesedan jag klev in genom grinden till alla odlingsbäddar.. och det såg ut såhär;

..som att någon odlingsglad typ varit väldans höggravid med sitt fjärde barn just precis när man kanske skulle ha rensat bort lite efter sommarens blomning.. och som att det sedan varit en lång vinter.. och nu var varmvår och det mest liknade en ogräsodling, då precis all kartong vi grundade köksträdgården med, nu hade förmultnat och fritt fram det blev, för både knäpparlarver och ogräs…..

Just så.

Bit för bit började det ordna upp sig.

Men knäpparlarver alltså?

Ja. Googla, så känner du säkert igen den till utseendet.

Det är ju väldigt finurligt med detta, ”No-dig”-sätt att bygga bäddar, slippa grävandet, bara grunda med kartong/annat organiskt material och fylla uppåt.. men, det gör också att när det organiska materialet förmultnat, så får den där rackarns larven fritt fram, från grässvålen där den lever och direkt vägen upp i bäddarna. Jag har läst och läst och knäpparlarven lever tydligen som godast i grässvålen, den vill allra helst äta potatis, möjligtvis majs. Goda ting under jord, med andra ord. Och vill det sig illa så går den på även blomsterrötter. Jag hittade nu massssor av larver, i olika storlek, men beslöt att gräva runt i bäddarna och hiva iväg så många larver jag bara, bara kunde hitta. Man kan gillra fällor! Till exempel gräva ner en potatis under jorden, cirka 10-15 centimeter, för att eventuella larver ska hitta potatis och du därmed fånga gänget. Så långt orkade jag aldrig.. nöjde mig med att gräva och finna .. larven utvecklas sist till en svart skalbagge. Utvecklingen tar 2-3 år..

Nu hade jag slitit som ett djur under några veckor.. tillkallade nu finaste sortens hjälp i form av en skäggig och några arbetsvilliga småttingar. Hjälptes åt att hiva iväg det utrensade. Och vi unnade oss nu också riktig markduk och inget som förmultnar lätt. Gångarna skulle bli tjusiga igen.

Tjopp Tjopp!

Nybarkade gångar och bäddarna strösslade med brunnen hästskit, gräsklipp på toppen. Några jordsäckar för att ha till utplanterandet.

Å hej å hå, så det nästan vällde ut dahlior och småplant ur lilla Pettson-växthuset.. dags att hiva ut allt i bäddarna!

Jag slutade räkna när vi överstigit ”1000”.. i räknandet av småplant… det kanske inte gjorde så värst mycket att husmusen åt upp en hel radda med astrar ändå…

Å puh så skönt när precis alla småplantor är i jorden och alla frön och ärter är nerpetade..

Nu återstod det där rara påtandet, junimånaden ut.

Binda upp sånt som behöver stöd. Strössla med lite nytt gräsklipp här och där. Och vattna förstås! ..med självbevattningen som påhittige M ordnade förra året. Han tog helt enkelt en gammal vattenslang och nålade hål i.

Det här är mitt happyplace i syn!

Eller jag menar, VÅRT. För hela familjen älskar att gå in genom den där portalen eller dra upp den där ruckliga växthusdörren. Här har det hunnit bli första dagarna i juli.

Här samsas väldans massa blommor, men också en hel del ätbart ..olika slags kål, zucchini, osv.

Intill köksträdgården ligger potatislandet och morotslandet..

Så glad för kålplantorna vi fått från en vän här i byn. Grönkålen är närmast här i bild. Har du kanske tips på något gott recept med grönkål i?

Tipsa mig mer än gärna!

Och så plötsligt började det helt magiska.. knoppar slår ut..

.. första korta stjälkar-buketten plockas..

Vi tar, mycket koncentrerat, upp dom allra första rädiserna.. och i växthuset mognar dom första tomaterna..

.. juliveckorna går och det blommor mer och mer för var dag..

Är så himla glad för att honungsrosen blommat och blommar så fint i år. Den är ju bara ett år, men har redan växt så mycket och givit så mycket blomning. En ny favorit i vår trädgård, helt klart!

I slutet av juli..

Och nu är vi här, alldeles i början av augusti och det håller på att explodera i blomning nu.. jag funderar på om det kanske är dags att, om jag vågar ännu ett år, rulla ut den lilla blomstervagnen alldeles snart och dela blomsterlycka med er även denna sommar, vad tror ni om det?

Det är en fröjd att gå här och plocka och göra ordnade och o-ordnade buketter.. denna zinnia är ny för i år och så otroligt vacker i färgerna, eller hur?

Rosenskära- och praktväddsfluff!

Har alla möjliga färger som ni ser, så gillar jag det mest.

Mustigare färger i ena buketten, lite skirare i nästa.. jag kan liksom omöjligt välja vad jag tycker är finast. Så vacker färg på dahlian här tycker jag!! Och phloxen (till höger) är och förblir en favorit.. doftar så gott och står så väl i vas!

Ruffsigt och rörigt är det här, ja!

Tro om krassen kommer orka blomma där i strulet? Ja, kanske! Dom mörkt lila sockerärterna har börjat ge oss ärter i alla fall och det är lyckligt så det förslår när man är småtting och älskar sockerärter!

Det växer för var dag..

Knäpparlarverna förstör inte alls, har inte sett en enda sedan jag gjorde projektet ”hiva iväg så många jag ser” där i början av försommaren. Men sniglar! Kära hjärtanes, vad mycket sniglar det är i år… jag plockar och plockar om kvällarna.. tror att det hjälper lite i alla fall..

Jag älskar alla ettårisblommor som vi så varsamt tagit hand om sedan i februari/mars/april.. men dessa bäddar ovan i bild ligger mig särskilt varmt om hjärtat; direktsådderna. Ringblommor, vallmo, persilja, rädisor, spenat, grönkålen från fina vännen och RINGBLOMMORNA! Så mycket barndom att fylla ett krus med blåklint och ringblommor.. och några astrar från bädden längre bort!

Så tacksam för denna lilla plats.

Denna bild tog jag alldeles just precis nyss. Nu återstår finalen av allt slit, lönen för den älskade mödan; Skördetiden!

Emmeli