Ser du vem jag ser?
Jomen, titta närmre!
Lillvännen som tjuvkikar fram där och slickar sig om nosen?
Den där pyttekatten som med ens han kom ut till stora vida världen, byggde bo i familjens hjärtan sådär lite extra…
Hade naturen fått sköta hela alltet, hade han inte levt. Han var absolut minst av alla fem syskon, så liten och klen och förmådde sig inte att äta. Men vi kunde hjälpa honom.
Men jovisst, alla fem kattungar skulle ändå få tingas….
… sa vi, i begynnelsen av kattungekapitlet. Men vem försökte vi lura, undrade vi sedan?
Han blev förstås kvar här på gården.
Med Mamma Svea och oss andra. Och de fyra småungarna här hemma är överlyckliga över Livets gossigaste lilla kattunge,
..som vi liksom fött upp och tagit hand om från dag ett. Så stort!
Tillskott till flocken, alltså. Rikedom <3
Sivert vår älskade Sivert.
Så fin kisse, fina färger och så sööt,,,,,
❤️❤️❤️
Jamen visst ÄR han underbar! Vi alla är så kära i honom!
Lilla hjärtat ❤️. Vilken tur att han föddes där hos er och vilken tur ni har!
Å vad jag blir glad för dina ord, tack! <3
Han är en fin kattunge, lille Sievert, vacker färgteckning, han var ju så liten i början!
Hoppas det går bra med er store utomhuskatt när Sievert blir större. En rekommendation är (ja, som du väl redan vet) att kastrera innan katterna börjar doftmarkera inomhus.
Å ja, du har så rätt.. han var så pluttig, så pluttig. Redan där kände jag, ”dig släpper jag ej” 😉
Absolut, kastrering kommer göras så fort det är möjligt!