Det stormar, stora vida världen känns på många vis så oskön just nu..
”Men! Jag har införskaffat sättvitlök.. så aaaallt kommer att ordna sig!”, sa jag till min goe vän härom sistens i sann Emmeli-romantiserar-livet-anda, varpå hon bara skrattade åt mig (alltid med kärlek), sådär som alltid…
…
Jamen vad ska vi GÖRA då!? Lägga oss ner och självdö, eller!? Låta klimatkrisen dräpa oss med ångest? Ge upp kampen för människors rättvisor här i världen? Låta krig, ondska och elände vinna!?
Nej!
-Ner med fötterna i marken. Ner med vitlöken i jorden. Starkast och som mest motståndskraftiga är vi alla, när vi lever våra bästa liv. Så efter några dagars misströstande förra veckan, väljer jag åter det spåret. Leva livet, så gott vi kan, dag för dag!
Och såhär gick det till, när vi satte vitlök för första gången. Vi har alltså ännu ingen aaaning om det här kommer att gå vägen eller ej. Men vitlöken är i jorden. Vi jobbar på. Och det, är vad som räknas!
Alla bäddar i köksträdgården är invintrade. Med hö som täckning på toppen av de alla. Men nu öppnade vi upp bädden längst ner mot lagården..
Öste på med brunnen hästskit samt matjord från komposten.
Sen var det bara att dundra ner löken med jämna mellanrum. Vi gjorde två rader, med totalt ungefär 50 vitlöksklyftor satta. Den trubbiga delen ner. Cirkus 10 centimeter mellan klyftorna och cirkus 20-30 centimeter mellan raderna. Täckta med ungefär 6 cm jord ovan sig. Plus hötäcket.
Otroliga hjälpredor fanns vid min sida i vanlig ordning.
Och nej, svårare än såhär var det inte. Nu är det bara att vänta och se. Gödsla på ännu lite mer i vår.. och kanske under sommaren. För tydligen är det så, att vitlök är en utav de allra mest näringskrävande grödorna vi kan odla?
Berätta! Odlar du vitlök? Jag drömmer om att fläta min egna vitlöksfläta och hänga upp i köket…och laga barnens favoritpasta med vitlök från den!
Ta hand om er!
Senaste kommentarer