Det där livet.

Ibland behövs det. Helt enkelt.

…Att man låter sig själv få känna efter och vara på piss- och skithumör, över både stora och små saker och liksom strunta i att tänka efter, utan bara vara och känna, precis som man känner. Om det är arg man känner sig, som jag gjorde, ja men var lite arg då för tusan. Det går väl över….

 Och ja. Det gjorde det, det gick faktiskt över!

Efter att jag sagt alla fula ord jag kunde. Minst tre varv. Och muttrat och puttrat och ojjat mig. Vält ut saker av ren klantighet, det sista jag gjorde innan jag skulle cykla iväg på jobbet i ösregnet. Efter  en mini-arbetsdag som fort tog slut. En cykeltur (sammanlagt 7 km cykel blir det varje jobbdag) hem igen som gjorde mig totalt dyngsur…

..Så kändes hjärtat och humöret på ett helt annat vis. Så skönt.

Ett varv med dammsugaren är också taget och jag vet att mannen är påväg hem ifrån jobbet. Vi ska ha tisdagsmys. Laga god fisksoppa till middag och totalt ignorera vädret. Tända ljus och mysa. Bara vi. Åh.

Det är inte så farligt att vara arg deppig någon gång då och då, det hör till liksom. Det där livet. Och, ibland behövs det faktiskt. Helt enkelt.

TA HAND OM DIG!

KRAM/lillafrun