Det är kväll och det är dags för sagostund, eller hur?
Det var en gång…….
För nio år sedan började jag sjuan, roligt värre. Plugg, fiol, piano, stallet, scouterna och Idan. Mina intressen och dom som fick min uppmärksamhet i livet. Men, sedan stod han bara där, han med stort M. Jag blev störtkär.
Det gick en massa år, av någon slags konstig vänskap. Jag var ju kär i honom, den där lurken som inte kunde bli kär i mig nån himla gång. Tjurstrut och en riktigt retig pottsork. Men så underbar, och nä, det gick iiiinte på något vis hitta något som inte föll mig i smaken hos honom. Perfekt är ett pissdåligt ord, men jag måste få använda det. För, för mig var han perfekt.
Vi började gymnasiet, skönt. Skönt att inte behöva träffa honom, inte gå i samma klass längre. Nu träffades vi bara ibland, på kulturskolan, och spelade och sjöng ihop. Jag intalade mig själv att ”yes, vad skönt.. det tog tre år, men nu är han glömd”. Men så fort vi träffades så var det så konstigt, så konstigt och oj vad många timmar på telefon och vad många sms som skickades fram och tillbaka under åren när vi inte träffades varje dag. Den där lurken, som tidigare alltid spelat ointresserad började helt plötsligt att visa intresse. Stort intresse.
Håller du på att somna?
…Till slut kände vi båda att ”nä, vi är ju inte bara vänner”. En sommarkväll 2009 träffades vi, vår första date. Sedan den kvällen var det självklart. Det var vi.
När vi varit tillsammans precis ett år, skulle vi på picnic och fira oss, på ”vår plats”. Ut till havet det bar, ut till våra klippor. Där friade han. Jag tjoade och skrek och kunde ju inte fatta att det var sant. Min drömprins, står där på knä och frågar ifall att jag vill dela mitt liv med honom, sådär skakig på rösten..
I somras, den 7 juli stod vi där, med händerna flätade i varandra, piffade till tänderna, omringade av våra älskade familj, släkt och vänner, inför Gud och sa vårt livs viktigaste ”JA”. Vi är nu man och fru.
Snipp snapp inte snut, för sagan är inte på långa vägar slut! (Den har bara börjat)
Detta är Vår saga, som för oss är lite för bra för att vara sann. Men vi njuter, oj vad vi njuter. Det är vi, nu och för alltid.
Jag älskar dig M! / lillafrun
Vilka troligt fina bilder!! Vem var mästerfotografen? 😀
Underbara bilder:)
Jag har också haft lyckan att träffa mannen med stort M, min alldeles underbara Per<3
Snart 14 år tillsammans:) älskar honom mer och mer för varje dag finns ingen så underbar som honom!
Han var min första kille, jag gick i 3an och han i 6an sen gjorde han slut och jag blev förkrossad sen fann vi varandra när jag var 18 och han 21år och sen dess är det vi 4ever!
Kram till dig
Det största och finaste ”ja” man kan säga 🙂
På pricken rätt har du! 😀