av Emmeli | jul 7, 2017 | Bröllop, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet
Å.
Idag har jag och M varit Man och Fru, i fem år! Så himla, himla stort faktiskt. För det fantastiska är att det liksom gått från att vara som en saga, att det liksom till sist blev vi.. som en dröm alltihop. Till att det bara blir bättre och bättre. Inte klokt. Bröllopsdagen för fem år sedan var helt och hållet magisk, från början till slut. Ett utav av dom minnnen som ligger som allra varmast i hjärteasken. Delad plats med Litens Touchdown och När Lillan Kom Till Jorden.
Det är så häftigt. Hur allt det här fantastiska, Livet tillsammans. En gång startade, med ett pirr i magen. Som visade sig vara den största av kärlek. Kärleken som lett oss till det vi har idag. Varandra och två helt ljuvliga skapelser till småttingar.
Med M vid min sida går livet som en dans. Även dagar som egentligen inte alls är någon dans över huvudtaget, utan snarare en halta-sig-fram-dag. Ja, ni vet. Såna varvas ju livet med också ibland. Man kan ju ha möjlighet, ork, lust och så vidare.. att ta såna dagar på olika sätt. Och för det allra, allra mesta så dreamteamar vi, och gör det bästa vi bara kan. Tillsammans.
Idag är det till exempel inte den flärdfullaste av dagar. Jag är så, så trött. Har ont i kroppen. Visserligen träningsvärk sedan Storans och mitt pass häromdagen, men också ont i kroppen av att ha sovit dåligt, legat konstigt, burit aaaaaaalldeles för mycket storbäbis på min ena höft senaste dygnen.. jag som aldrig brukar ha ont i kroppen. Nåväl. Mig är det skit samma med (ni förstår vad jag menar). Det jobbiga är Lillan som är så sjuk. Men vi väntar doktortid i eftermiddag och hoppas på bra hjälp. Det är ju Den Där Vaaaaansinnigt Efterlängtade Fredagen också. VackerPappan får semester (!!!). Så det känns ändå som att det finns en hel del hopp i luften idag.
Jag möttes av det här i morse (vi som har gett varandra ett gemensamt bröllopsdagsfirande vi hade tänkt slå till med imorn, men som vi nog pausar då Lillan inte mår bra)…
Det vackraste fånget ljusrosa rosor. Ett pysselpapper ur Litens pyssellåda. Fyllt av såna kärleksord att jag fick fladderhjärta och hade kunnat börja gråta vilken sekund som helst, men höll mig lite då det kändes som att det var nog många som jobbade på med tårar för tillfället. Och i paketen var det fullt av fina ting. Vackra undisar och en klänning. En klänning som jag själv aaaaldrig skulle ha sett i butik…Jag hade typ dömt ut en innan jag provade den… ”men vad är det här? och hur liten storlek tror han att jag har egentligen?? …” …men vet ni! Klänningen satt som en smäck och var så himla skön och fin. ”Ganska fin, mamma!” sa Liten spontant och peppigt. Ha ha! Gullungen!
Nu ska denna Fruga försöka reda upp det här hemmet som ser ut som ett stekta-ägg-kladd här inne, blandat med döda fåglar och näbbmöss utanför dörren (Sallejägaren har någon slags räserperiod inom jakt nu). Lillasyster sover gott ute i vagnen, lite piggare idag. Och S ser på Pettson och Findus. Så det gäller att passa på nu.
Men alltså; Heja Kärleken!
Jag älskar Dig M.
Ett liv för Mig. Är ett liv, Med Dig. Jag kommer alltid, alltid, alltid… att älska Dig.
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2016 | Bröllop, Emmeli funderar, Jag och M, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Idag är det 4 år sedan. Och det självklara, blir bara mer och mer självklart med tiden som går.
…Det är med Dig jag vill leva och dela. Hela livet.
Det är med Dig, jag vill fläta händerna och vandra framåt med.
Genom stunderna som är lätta. Och genom dom som är svåra.
Det är med Dig.
Du är mitt Allt-och-lite-till.
Vi är bara precis i början, och har många, många år och livskapitel kvar att hålla varandras händer flätade. Vi trodde nog ingen av oss, för en sisådär 7 år sedan, att vi som 24åringar skulle flytta till vår Drömgård, tillsammans med en liten ettårig Miniman. Och bara året därefter även ha en liten Juniflicka i familjen. Det är nypa-i-armen-känsla på livet just nu och jag sitter här med tårfyllda ögon. Jag känner sån tacksamhet.
Idag firar jag och mannen Bröllopsdag. Våran Fjärde. 
Mannen kom in och sjöng i morse, den vanliga trudelutten han brukar dra av denna dag;
…”Vad är det för en dag….är det en vanlig dag? -nä, det är ingen vanlig dag, för det är våran bröllopsdag. Hurra, hurra, hurra!”
Bärandes på god frukostbricka som Minimannen direkt taggade till på. 
Och ett fång av rosavackert hade han också…
… till sin fru.
Han är bäst.
Jag är på ett sätt alldeles fladdrigt lycklig. Samtidigt som jag är så otroligt rädd. Jag har en sån dyrbar trio jag bara vill skydda från allt, allt ont. Mina tre, som jag älskar så hjärtat värker. Men rädd, kan man inte gå runt och vara hela tiden. Istället känner jag mig bara så himmelens tacksam. För att jag får vara M´s fru och gullebarnens mamma.
Nu ska vi fortsätta fira bröllopsdag!
….härnäst, efter denna mysfrukost,ska vi ge oss ut i stormen och tvätta verandan. Nu är den ääntligen (ja, efter tvättandet, alltså) redo för det sista varvet linoljefärg. Sen är hela entrédelen klar, med allt från Stenläggning till Drömdörr och Färdigmålat bygge. Tjoho!
..så pussas vi lite extra också. Tar oss tiden och stannar upp. Än om dom där småbarnslivetpussarna är underbara dom också, och så himla, himla viktiga. Dom som sveper förbi på bara sekunden, mellan överfulla tvättkorgar, tunga blöjpåsar och snickeriprojekt. Svepandet, över på någon sekund. Men med hans läppar mot mina, och hans varma trygga hand som håller min rygg.
Då vet jag.
Att det är med han, och ingen, ingen annan som jag vill dela mitt liv med.
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2015 | Bröllop, Jag och M, Lilla familjen
Det är vår tredje bröllopsdag idag.
7 Juli 2012 sa vi livets största och självklaraste Ja till varandra.
Tack älskade M för livet med dig! Och tack för frukosten på sängen och gullesången denna morgon; 
”Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är våran brö-ö-llopsdag. Hurra, hurra, hurraa!”
Mannen hade ordnat så himla fint nu på morgonen.
Och tänka sig, Lillafrun hade också tänkt till. Vi försöker att hela året runt värna och vårda vårt äktanskap. Det är ju bland det finaste vi har. Men idag är det ju ändå vår bröllopsdag, så vi båda ville överraska varandra lite extraextra. Av mig fick mannen en stor förstoring av familjen.
Och jag fick en vacker blombukett där M försökt komma ihåg vad jag hade i min brudbukett. Så himla gulligt!!! Och så fick jag ett brev med ord att bli varm i hjärtat av och dessutom en gullig ritning gjord av mannen själv, på en trägunga jag önskat ha i trädgården. Han ska bygga den åt mig, säger han. Precis som jag vill ha den.
Han är bäst.
Och det finns fler som är bäst i mitt liv;
Den här coolingen.
Som gladeligen slog upp ögonen när pappan kom sjungandes in i sovrummet, sa titta hää! och ryckte på en gång åt sig en macka från frukostbrickan och började äta. Han älskar mat, om man säger så. Så ordande morsan en vällingflaska också, är det frukost på sängen så är det! Så vi har haft världens mysmorgon här;
sörplat smoothie, öppnat paket och sagt Jag älskar Dig. Och kletat en herrans massa ostmacka i hela sängen….
Vår tredje bröllopsdag, alltså. Så fint så det inte är klokt.
Lillafrun
av Emmeli | jul 7, 2014 | Bröllop, Jag och M, Lilla familjen
Vad är det för en dag? Jo, det är en vanlig dag! Nej, det är ingen vanlig dag för det är våran bröllopsdag- Hurra hurra hurraa, hurra hurra hurraa!
Mannen kom in och sjöng i morse. Med bäbis och en god frukostbricka och pussar. För idag, är det vår bröllopsdag. Och den där mannen, han jag kallar för M och älskling och han som är pappa till min son. Han, han slutar aldrig att överraska mig med sitt vackra hjärta.
2 år. Och för precis ett år sedan, på vår allra första bröllopsdag, så fick vi tecken för det här
Bäbis. Ett plus på stickan, med andra ord. Kära nån vilken pirrig och omvälvande dag det var. Känslorna var så stora att vi hade svårt att förstå. Det var både helt underbart och helt makalöst läskigt, på samma gång. Men nu, ett år senare och med bäbis i famn, finns det inga som helst tvivel på att det är det bästa som hänt oss. Liten är livet för oss.
Älskade M. Tack för att jag får vara din fru och njuta livets alla dagar med just dig. Det finns ingen, ingen som Du. Vad vore livet utan dig? Det törs jag inte ens tänka på. Du är allt för mig.
Love you.
Tänk, vilken tur att det blev vi. En gåva jag kommer tacka för, varje dag, livet ut. Att han är så mycket min att jag får kalla honom för min. Att jag är hans fru och den han ler sådär ögonglimmande mot. Den han är kär i. Det är jag. Tänk att vi vågade satsa och släppa det vi stod och höll i för stunden. Att vi lät hjärtat bestämma och kanske inte göra det som verkade mest logiskt eller som var det allra schystaste mot dom vi hade nära då. Men vi tog steget, vågade släppa det som inte kändes rätt och satsa på vad hjärtat sa. Det blev vi och kommer för alltid att vara så. Tills döden skiljer oss åt.
Han är den jag vill dela livet med. 
–
Idag firar vi. 2 år som gifta.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2014 | Bröllop, Emmeli funderar, Jag och M
Idag känner jag mig stark.
Ännu en måndagmorgon är här och jag är så glad att börja kunna se slutet på dessa hejdå-älskling-vi-ses-om-några-dagar-morgnar. Jag vaknade sista preggo-vakningen strax efter fem… rätt perfekt tid för att hinna trassla in sig i mannens armar och kaminvarma kropp och somna om en stund. För att en liten,kort blink senare bli väckt av alarmet. Hans favoritgröt kokades, ljus tändes och vår feelgood-musik-lista spelades. En tidig morgon, med sista chansen till kärlek näranära. Ja, på några dagar alltså.
Jag är så otroligt tacksam över honom. Det har varit en fantastisk helg, jag känner mig fylld med ny energi och….
Idag känner jag mig stark.
Jag känner mig som en prinsessa. En supergravid prinsessa. Lycklig och tacksam.
Idag är det måndag och jag önskar dig en bra dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2014 | Bröllop, Jag och M
Nähä…
Det kändes inte hejbaberiba den här måndagen heller. Jag vet inte men, jag har så förbaskat svårt, där i stunden när vi ska säga hejdå och pussa sista pussen, att lyckas tänka det är bara några dagar så ses vi ju igen. Det hjälps inte. Jag kan inte tänka så, där och då. Då känns det bara kattpiss och jag vill bara dra täcket över huvudet och storgrina. Direkt efteråt brukar det kännas lite bättre. Och en stund senare, ännu lite bättre. Och när det är tisdag, då är det ju snart fredag. Typ så.
Men idag. Sitter jag på en buss och jag känner verkligen inte för att storgrina här. Så jag får öva på det där jag inte är så bra på; stänga inne känslorna. Det får går bra det också. Himla pissochskitochblä.
Jag vill dansa bugg till vår favoritlåt, på mattan i vardagsrummet. Med Dig.
Bit ihop. Jag ska klara det här.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer