Ingen fara och party!

Tillslut så. Tog även vi, tag i söndagen.

Vi drog ut i skidspåret och svischade 10 km skate. Under sista varvet, sista ”mördar-backen” så hörde jag mig själv vara på väg att börja gråta. Skärp dig tänkte jag. Men så kom det igen, värsta storgråtssnyftningarna.. krokodiltårar liksom. Nämen sådär kan du ju inte hålla på. Jag såg M där uppe på toppen. Redan framme och jag var baaara på mitten. Istället för att börja gråta så kom det liksom ett vrål ur mig som jag iiinte kan intyga var ifrån mig själv. Alltså, lejonvrål gånger tusen. Och skidorna och stavarna liksom plaskade på som om dom skulle rädda livet på sig själva. Upp kom jag i alla fall. Något rosslig i halsen. Det gjorde ont det där vrålet..

M´s, lite mumliga, kommentar när jag kom fram: ”Är det Jädrar anamma som kommer uppför backen? Dom som hört dig måste ju ha undrat….”

Äsch då!

”Någon”…. lyckades fånga min ”brain freeze” (du vet, det blir sådär skiitkallt i huvudet.. som det kan bli när man äter för stor sked glass på en gång) när jag drack av den iiiiskalla saften, när vi kommit i mål. Men alltså…det är nog aldrig så gott med svartvinbärssaft som när man har åkt skidor! 😀

Jag älskar vårt grisberg. Än hur jobbigt det är! Men det är ju faktiskt så…. att det inte när någon fara om det är tokjobbigt när man tränar! 😉 ..det är ju liksom lite det som är grejen.

Axlar,mage och rygg fick jobba ytterligare när vi kom hem. En magövning som vi gjorde hade vi hjälp av golvmoppen… det är sant! En bandyklubba går lika bra! Grymt! 😉

Endorfin- och söndagsglada ska vi nu kvista ner på stan och köpa mängder av mjöl och mjölk. Ikväll blir det party här hemma hos oss!

HOPPAS DU HAR DET BRA!

KRAM/lillafrun