En överlycklig nattsuddare. Det är jag det.
Hela denna termin har min andra halva hållit på och skrivit C-uppsats, i princip all vaken tid. Har vi tränat, ätit en längre frukost, gått en prommis… ja då har man ändå känt i bakhuvudet att vi inte borde, för att M haft så mycket att göra. Ordet lagom existerar inte hos han, heller…. och därför är det ett gediget arbete han lagt ner på denna pappershög som jag typ inte fattar någonting av. Men sen är jag ju inget proffs inom ljudteknik heller så! 😉
I alla fall! NU ÄR DEN KLAR OCH INLÄMNAD och vi firar med att M mötte upp mig efter att jag rapportskrivit klart för idag, nere på stan. Vi gick då hemåt, en sen och oslagbart skön kvällsprommis. Du vet..hålla handen, kramas och samtidigt titta på stjärnorna och sucka och säga fy tusan vad skönt. Även om jag inte skrivit ett ord så känner jag ändå sån himla lättnad, för M´s skull.
Det blev en lång dag idag. Jag är alldeles mör i kropp och knopp. Och lite nervös är jag också…det är som sagt sista gången på praktiken imorn, och jag ska hålla i allt själv, inte bara något eller ett par moment som jag gjort tidigare. Men, jag tror att det kommer gå rätt så bra 🙂 Jag har rullat hjärtebollar ikväll också, som jag ska ge och samtidigt säga Tack för den här tiden kids, må så gott och varsågod- ta en hjärteboll! Heeejdååå. Sorgligt. Jag älskar verkligen att jobba med barn. Dom är ju bara för tokiga,roliga,fantasifulla,bekymmersfria, jobbiga,snurriga,högljudda,vilda,glada,energiska,blyga,jätteoblyga…. ja, alla är så olika. Så underbara. Älskar.
Senaste kommentarer