Sommar för mig.

Det är att kunna springa ut och in genom den vidöppna dörren. Att vara barfota och ständigt skitig om fötterna. Att kunna spreta med tårna i gräset och njuta i sköna klänningar, dagarna i ända. Att plaska i vattnet. Att umgås med familjen. Att äta utomhus. Att springa på grusvägar eller på den varma barken i spåret.  Att känna dofter man längtat efter så länge, så länge. Att vara i sommarstugan. Att spela och sjunga. Att hänga massor, massor hos Storan. Att träffa vänner. Att plocka massor av blommor. Att basta sena, ljusa kvällar. Att åka till vårt kärleksparadis- huset på den vackraste ön i världen. Att bada. Att baka rabarberpaj, så sur att det drar åt bakom öronen- för M´s skull.  Att ha så mycket energi och lyckorus ifrån dagen som varit, helst solig och varm och skön, att det känns skrattretande att försöka sova om kvällen. Eller också, är jag så trött att jag somnat någonstans, kanske i hammocken ute på mamma och pappas altan. Och, att minnas.

Sommar för mig.

– Då tänker jag alldeles särskilt på den där sommarkvällen. Det var en kväll i juni….. när han kom till sommarstugan, med två gitarrer, halvruffsig i håret och med ett finurligt ansiktsuttryck som gjorde att jag inte kunde göra annat än att små-le. Mest hela tiden. Som vanligt var det massor av människor i stugan, och vi spelade och sjöng tillsammans. Han var som en i gänget, på en gång. Helt obeskrivligt härligt! Sådär jättelänge hade vi såklart inte tålamod att vara bland alla andra den kvällen…. vi drog oss undan, ner mot vattnet. Satt på bryggan, med fötterna i havet och pratade. Och pratade. Och pratade. Och som det pirrade i magen. Allt kändes så rätt, redan ifrån början. Eller, det här var ju egentligen inte början, vi hade känt varandra länge, länge. Så jo, slutet på en ”knepig vänskap” och början på någonting helt annat, något båda då inte kunde ana, skulle bli så bra. Den där kvällen, när vi kysstes för första gången. Det är den känslan, som alltid poppar upp, lite extra, så fort det blir grönt och varmt och skönt och sommaren. För, då minns jag. Lite extra än vanligt.

Nu vet du, vad sommar är. För mig.

IMG_4160

Att det skulle bli så här bra… att vi några år senare stod där, i den vackraste kyrkan och sa Ja till varandra. Jag och min M.

M, Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen, tills döden skiljer oss åt. 

KRAM/lillafrun