Att falla ihop på baltanen, helt utslagen… jomen, dom orden beskriver nog mitt tillstånd ganska bra.

En skönt trött, lättnad känsla. Det har varit hektiska dagar som jag lite ”klatschigt” toppade med en jobbdag idag, på självaste nationaldagen, det vill säga; jäääädrar i min lilla låda vad det har strömmat folk idag. Jag trodde knappt det fanns så mycket folk här i lilla staden 😉 Non-stop-jobb hela dagen lång. Jag kanske är knäpp- men, jag älskar´t! Kniven mot strupen liksom… knappa fortfortfort på kassan, vara trevlig, möta människor, servera, förklara, fixa, städa, laga, serva, fortfortfort..och mitt i allt det där så stannade tiden. Gissa vem som dök upp där i kön? Gjorde mig skakis i knäna och pirrig i magen och röd om kinderna? – mannen såklart. Han ville ha en kaffe, tack! … som en fnittrig tonåring räckte jag lite skakigt över koppen och visade vart kaffet fanns.

Ojojoj, hur kan det fortfarande vara såhär? Så nykärt och pirrigt, samtidigt som det är så lugnt, tryggt? Jag är så tacksam.

Dessutom har han städat hela lyan, till och med knäskurat alla golven! Precis som jag brukar göra, precis så har han gjort. Allt för min skull. Åh.

IMG_8552

IMG_8554mindre

Gårdagens. Makarna L. Skratt och pussar i en skön blandning. Min paps var fotograf, duktig! <3

Nu blir det middag och häng på baltanen, jag ska sitta ner- för första gången idag! 😉

KRAM/lillafrun