Som ett varmt duntäcke.

Och nu är vi på väg. Mot norrnorr. En gång för alla… Typ. Inget mer fläng-pendlande, på några veckor i alla fall!

Denna helg har varit så bra att jag har svårt att sätta ord som gör den rättvisa.
Och det är inte bara helgen, hela hemmahemma-vistelsen.
Sommarlov. Ett par dagars lyxjobb med jordiga fingrar och blommor överallt. 160-årskalas. Släktträff. Massa härliga och smått galna träningspass, med mannen som sällskap. Händer fulla av plockade blommor; liljekonvaljer, syréner och snöbollsblommor. Goda och mysiga middagar med familjerna. Häst-mule-pussar. Dyrbar kramnära, familjetid. Snortidiga morgnar av morgon-gång med min älskade Storan. Sommarfest på gudsonens/systersonens ”dagis-muck”. Loppis-shopping. Sömniga eftermiddagar i hammocken. Bastu och bad i havet. Midsommar vid mitt smultronställe. Sång, dans och musik till sena natten. Barfotavandring på min älskade grusväg. Mammas mat. Pappas gitarrspel. Ledig tid. Sovmorgnar. Vackra vyer, överallt. Kärlek.

Ett par veckor hemmahemma. Som ett lätt, men varmt duntäcke för själen.
Min sommar hade inte kunnat börja bättre. Jag är så tacksam.

Ny-loppat Rörstrandsfat.


En plockad bukett ifrån mors trädgård. (Hoppas det var ok <3)
”Sista måltiden”. Helgrillad lax ifrån Norge. M’s morfar bor där, men är nu på besök här i höga kusten. Så glad att vi hann ses och svärfar hade grillat laxen perrrfekt!

… Och svärmor hade lagat sypergott, som vanligt. Till efterrätt fick vi kladdkaka med mintchoklad, så gott!

Inte undra på att jag har tårfyllda ögon nu. Det är ju så förbaskat härligt med våra älskade familjer! Jag är lycklig över er alla, men ledsen att det är så långt emellan oss.

KRAM/lillafrun