Efter några timmar, då räcker det.
Ja, så känner jag. Timmar av regn som är så vräkigt att det inte går att beskriva med ett bättre ord än skyfall. Skyfall, snålblåst och 11 grader ”varmt”. Hallå!? Det är juli (!!!). Det är inte ofta jag ruttnar ihop på grund av något så världsligt som vädret, om det inte är så att det är katastrof-väder och skadar människor, såklart. Men idag, just precis nyss, så ruttnade jag ihop. Totalt. Jag vill ha sommar och varmt och njuta av blommorna ute på baltanen, inte måste springa ut i regnkappan och täcka över och säga ojojjoj, måtte ni klara er! åt mina stackars tomatplanter och blomlådor.
Jag försöker liksom tänka positivt och tycka att det är mysigt. Och visst, till en början. En liten morgon, men sen… Nä, fy tusan. Det är inte mysigt nu. Jag är bara arg.
Något som piggade upp lite var att jag till lunch-efterrätt kunde ta ett iskallt glas mjölk med en sked hjortronsylt i. Det var gott.
Det är nog bäst jag tar dubbel efterrätt, om jag inte ska se ut som en surtant på jobbet som jag ska till om en stund. Sa jag att jag ska cykla? Sa jag att det är istid ute?
Haha! Nu har jag fått vräka ur mig min väder-ilska så nu sitter jag och skrattar för mig själv istället. Knäpp, det är nog ordet.
Senaste kommentarer