Förväntansfulla, åkte vi iväg tidigt i morse.
Jag hade ingen aning om var vi skulle. Men det hade vännen E, som fixat med denna bak-dag. Till slut kom vi fram, till en vacker Norrbottensgård med ett omsvepande lugn som fick mig att gäspa nu-är-jag-lugn-i-hela-kroppen-gäspen.
Njut, varje minut. Ibland, kanske inte det lättaste. Men idag, då var det lätt.
Vi steg in i huset, träffade rara människor och världens sötaste hund. Hon hette Ebba och jag blev kär på ögonblicket.
Vi blandade och jäste degen.
Och sedan bar det av till världens gulligaste lilla bagarstuga, mitt i ingenstans. Det var fullt med gamla gårdar, hästar och gamla traktorer runtomkring. 
Tjock-kaker´n! Så sagolikt goda. Nybakta och med det där smöret på.
Tänk Dig varm choklad tillsammans med en bit tjock-kaka med ost på. Åh.
En underbart själamysig dag i en eldvarm bagarstuga, med mjöl precis överallt och efterlängtade påsar proppade med nybakt tunnbröd att fylla frysen med. Ja, sen att degen totalt jäste över och svämmade ut över halva källargolvet. Att vi efter det skyndade oss så, för att komma ifrån gården till bagarstugan med den bubblande degen, att vi fort ställde in den i bagaget och i farten råkade låsa in bilnyckeln i bilen. Att vi stod med långnäsa och var tvungen att ringa M som kunde komma med en extranyckel till älskade vännens bil. Och att den apstora degbunken välte i bilen på väg till bagarstugan. Tjaa… det kan vi ju ta en annan gång, eller bara precis nu, konstatera att det faktiskt bara blir lite roligare med yttepytte dramatik i ”bakvardagen”.
Dagen har varit god. För hjärta och själ.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer