Förväntansfulla, åkte vi iväg tidigt i morse.

Jag hade ingen aning om var vi skulle. Men det hade vännen E, som fixat med denna bak-dag. Till slut kom vi fram, till en vacker Norrbottensgård med ett omsvepande lugn som fick mig att gäspa nu-är-jag-lugn-i-hela-kroppen-gäspen. 

IMG_5173

 

 

IMG_5172

DSC_0042

Njut, varje minut. Ibland, kanske inte det lättaste. Men idag, då var det lätt.

Vi steg in i huset, träffade rara människor och världens sötaste hund. Hon hette Ebba och jag blev kär på ögonblicket.

DSC_0055

Vi blandade och jäste degen.

DSC_0070

DSC_0083

Och sedan bar det av till världens gulligaste lilla bagarstuga, mitt i ingenstans. Det var fullt med gamla gårdar, hästar och gamla traktorer runtomkring. IMG_5186

IMG_5204

IMG_5177

DSC_0105

IMG_5217

Tjock-kaker´n! Så sagolikt goda. Nybakta och med det där smöret på.
IMG_5220

Tänk Dig varm choklad tillsammans med en bit tjock-kaka med ost på. Åh.

En underbart själamysig dag i en eldvarm bagarstuga, med mjöl precis överallt och efterlängtade påsar proppade med nybakt tunnbröd att fylla frysen med. Ja, sen att degen totalt jäste över och svämmade ut över halva källargolvet. Att vi efter det skyndade oss så, för att komma ifrån gården till bagarstugan med den bubblande degen, att vi fort ställde in den i bagaget och i farten råkade låsa in bilnyckeln i bilen. Att vi stod med långnäsa och var tvungen att ringa M som kunde komma med en extranyckel till älskade vännens bil. Och att den apstora degbunken välte i bilen på väg till bagarstugan. Tjaa… det kan vi ju ta en annan gång, eller bara precis nu, konstatera att det faktiskt bara blir lite roligare med yttepytte dramatik i ”bakvardagen”.

Dagen har varit god. För hjärta och själ.

Kram/lillafrun