Att känna sig pepp.

Hej i onsdagen!

Nu är den här. Den där dagen som har känts så galet långt fram, varje gång jag sett datumet i almanckan. Allt som var tänkt att hinnas med innan idag, är fixat. Magisk känsla. Nu väntar bara en pianolektion om en stund, sedan styr vi kosan söderut. Mot älskade hemmahemma!

Jag klev upp tidigt för att packa det sista och hinna träna i lugn och ro. Ja, passet i sig var det ingen ro på, men känslan av att inte ha bråttom när man tränar. Den värderar jag högt. Planering, prioritering, planering, prioritering, planering…

Det är så himla coolt, tycker jag. Att jag är i ”utförsbacken”, som M säger (andra halvan av preggoteten alltså), och fortfarande kan träna så bra. Älskart!

Dagens svettiga och glada preggo 😀

Men ja. Nu boorde allt vara packat och klart. Älskade päron! Jag flyttar hem igen……

Haha! 😀  Ett par jackor och skor på det där så!

Jag ber till Gud att M kan komma och hämta hem mig med bilen efter praktiken är slut. Annars får nog busschauffören sig ett psykbryt och det vore ju i och sig helt förståeligt, men ändå liite småjobbigt. Om jag skulle kunna tömma ur luften ur min hatälskade boll? Jovisst. Men jag iiiiids inte. Okej? 😀

Näpp. En pianolektion på det här så. Sen drar vi!

TA HAND OM DIG!

. oh yes. idag också!

Kram/lillafrun