Där är något särskilt med det där…
Att få öppna dörren. Hemhem.
Dom är så glada, för att bara få se en liksom. Älskade föräldrar. Tänk att just jag fick dom bästa i hela världen. <3
Man behöver bara öppna den där bruna dörren, så är det kramkalas och vips sitter man och äter nytrillade köttbullar, ljuvligt potatismos och lingonsylt.
Ja. Så nu är vi alltså framme. Resan tog lååång tid idag. Det tog ungefär tio min så var jag som ett barn; Är vi framme snart, jag är kissnööödig!!! Vi lyckades ändå ta oss hela timmen ner till Skellefteå. Där hittade vi en lösning på mitt problem (ja precis, en toa) och dessutom hann vi inom babyproffsen som hade precis den liggdel vi är intresserade av. Men nää, vi blev inte så mycket klokare. Denna barnvagnsdjungel alltså. Efter cirka en timmes stopp så brummade vi i alla fall vidare. Men Maartin, jag är huungrig!! …. ojdå. Är det jag som ska få en bäbis, eller är jag fortfarande själv en? Ja, idag kunde man undra. 😉 Men nu är vi i alla fall framme och jag placera mig i soffan och fortsätta se Bonde söker fru. Vilket himla program alltså. En skämskudde räcker ju inte långt…
En ska till. Kära bloggisar! TACK för att ni så makalöst troget, kikar in här varje dag. Det gör mig glad i precis hela hjärtat och era ord och spår som ni lämnar efter er. Guld värda! <3
KRAM till er!
Senaste kommentarer