I år, då jämarns.

Typ så tänker jag. Om julklapparna alltså. Jag ska vara i tid, inte tokstressa sista dagarna innan jul. Det är ju smått vidrigt att springa och svettas i tjocka täckjackan bland miljoner andra som är lika stressade som en själv. Nä. I år, då jämarns.

 Idag har jag och Storan varit i stan. Och då passade jag på att fortsätta min julklappsshopping. Jo precis, jag har småbörjat redan. Förra veckan faktiskt. Hejja mig!  Vissa är plättlätta att köpa till och andra svårare. Som M till exempel, han är übersvår, han han har ju allt och behöver ingenting. Jag har ju Dig.

Och jo, dom orden smälter jag av. Men jag vill ju ta ner himlen till honom och köpa hela världen. Förstår han inte det? Och nä, jag vet. Köpa, köpa, köpa. Det är inte bra. Men, jag älskar att köpa och ge bort, det är ju bland det roligaste som finns. För ändå, om han nu har allt, så älskar även han att öppna paket. Det gör ju alla. Så är det bara.

Efter en dag i stan har jag och M nu landat hemma hos mina päron. Det luktar himmelskt i hela huset av mamma-maten. Det väntas potatisgratäng to die for och en kantarellsås som man önskar att man fick sörpla i sig rakt av. Sen gissar jag på något slags köttigt till det. Ooh. Jag dregglar av bara tanken.