Men vad i Göta kanal! 

Som mamma brukar säga.

I eftermiddags, när jag bara hade en punkt kvar på dagens to do-list, då packade jag badväskan och stack ut genom dörren. När jag märkte att det spöregnade tänkte jag piss och skit, det kommer vara halt. Och jag har inte kört bil på hur länge som helst!

Jag hade rätt, 100 gånger om. Det var rena isgatan, och när jag satt där i bilen och kände hur den bara styrde sin egen väg, hann jag tänka att nu åker jag åt skogen och hur ska det gå för Liten osv, osv. Men tack och lov gick det bra och jag, och alla andra bilar, körde som sniglar. Och jag kom fram till slut.

Det kan kännas nog knepigt att köra bil när man inte gjort det på ett tag. Och att köra på vinterväg första gången varje år, det brukar också vara lite sådär, tycker jag. Idag var det både första gången på länge och det värsta vinterföret man kan tänka sig. Ingen bra kombo!

Men jag tog mig fram till simhallen och rev av mina 1500 meter. Sedan snigelkröp jag mot skolan för att ha en pianoelev (dagens sista punkt på min to do-list). Och nu har jag äntligen kommit innanför dörren. Puh. Jag klarade mig, men usch vad läskigt.

bildDagens prickiga preggo; nysimmad, nöjd och asnervös för att köra hem igen.

Så, vänner!

Är vädret som här; spöregn och isgata på vägarna. KÖR FÖRSIKTIGT! <3

Kram/lillafrun