Nu är det kväll.
Jag ramlade innanför dörren för en liten stund sedan. Trött i både knopp och kropp, efter en eftermiddag med två olika rep, en massa notläsning och pianoundervisning som slutfinal. En rolig eftermiddag med andra ord! Pianoundervisningen som jag tyckte kändes svår tidigare i höst, den har liksom lossnat och jag känner mig mer och mer som en pianofröken. Att kunna undervisa både fiol, piano och klass är mitt mål och det verkar gå vägen. Tjoho! 😀
Mötte mannen i mörkret på vägen hem. Han på väg mot skolan för att repa, och jag på väg hem för att äta middag. Efter puss- och kramkalas, fortsatte jag traska i mörkret. Och när jag kom hem möttes jag av julmusik som spelades och det här…
Tändaren låg bredvid ljuset. Allt var dukat, lagat och klart. Det enda han inte hade gjort åt mig, var att tugga maten. Typ så. Alltså..älskade, älskade man. <3 Middagen var ljuvlig och jag njöt.
Och sen, har jag pysslat. Ingen lång stund. En liten bara, men ändå.
Jag älskar att göra egna julklappar och presenter för att ge bort till människor jag tycker om. Det hemmagjorda känns så härligt att ge bort, tycker jag. Det lilla blir till det stora. Pysseluppdraget idag var att göra en strut som jag kunde fylla med min hemkokta kola. Gräddkola, mucho mucho god! (receptet hittar du HÄR)
En bit willyskasse, en stump hampasnöre, en stämpel och stämpeldyna (från panduro) och en rosett som jag knutit av ett sidenband jag köpte på ica häromdagen.
Karlssons klister, fina grejer! Jag ryckte av handtaget på kassen, formade en strut och limmade lite.
Fyllde med kola…
Stämplade ett ”Tack” och skrev ett meddelande. Knövlade ihop öppningen, band hampasnöret runt om struten och knöt en råbansknop… (ja, man är väl scout!;))
Knöt ihop tåtarna ifrån hampan, som en ögla liksom. Som man kan bära struten i. Och som pricken över i:et satte jag dit rosetten, då blev struten genast julklappig.
Och sen var det klarrt!
Tog inte alls lång stund. Men så pass att pysslet hann göra det där undret med mig; att jag blir cool-lugn och mår så himla bra. Och dessutom är känslan av att veta, att jag kommer göra någon glad i morgon, hiiimla skön!
Så, sätt igång. Koka lite kola, snurra ihop en strut. Och ge den till någon du uppskattar och tycker om.
Hej, jag är ny här, följer dina äventyr med spänning! Din man och du verkar vara himla gulliga. 🙂
Jag blev himla förvånad när jag såg skålen med ’snus’ – tills jag förstod att det var kola. Haha!
En fråga också: vad gör din man om dagarna? Är han också student – vad läser han i sådana fall? Jag tycker helt enkelt det skulle vara kul med ett inlägg om honom också.
Fortsatt trevlig december! 🙂
Hej!
Välkommen 😀 Så roligt!
hihi, jag fick läsa flera gånger ”står det snus, vadå snus!?”.. tills jag fortsatte läsa, dåå förstod jag 😉
Ja, kanske det! Vi får se om det dyker upp något M-inlägg här framöver! 😀 Men näpp, han är inte student längre, han jobbar!
TACK detsamma till Dig!
Alltså den där M är bara för go :).
Håller helt med dig om att det hemmagjorda känns härligt att ge bort :).
Kram
Haha, jamen visst äär han! 😉
Ja, man vet liksom att det ligger en massa hjärta bakom det hela,det känns bra 🙂
Kram!