Himlen var helt magisk under min pw idag. Isblå. Ljusrosa. Och brinnande orangeröd.
Det var sådär tyst. Som det är när snön ligger på marken och dämpar alla ljud. Jag stannade då och då för att lyssna på tystnaden. 
Och jag gick och gick och gick. När jag var cirkus en kilometer hemifrån, så var jag så trött på att plumsa i snön och småhalka på varje steg. Precis då, när Lilla My hade hoppat fram, det brann i knutarna och det säkerligen var en eller ett par preggohormoner som spelade mig ett spratt. Då ringer M. Varpå jag började stortjuta, mitt på gatan.
Och nu kan jag inte riktigt sluta skratta åt hur berg-och-dal-banigt det kan vara ibland, samtidigt som jag trycker i mig 3 clementiner och laddar för att undervisa sista pianolektionen innan jullovet. ”Rudolf med Röda mulen”, fin bit alltså.
Preggot önskar Dig en bra eftermiddag!
Senaste kommentarer