När man har en plan.

Nu är det torsdagkväll, på riktigt.

När jag kom hem i eftermiddags så rasade jag ihop i en hög i soffan. Åt mellis och sen tvärsomnade jag i några minuter. Hade jag gått på känslan, så hade jag stannat där för resten av kvällen. Men jag hade ju en plan, som jag visste skulle göra mig gott. Jag drog iväg och simmade, längd på längd på längd. Jag njuter så, där i vattnet, när jag känner mig precis som vanligt i kroppen. Jag kan liksom inte ana att jag har en stor mage. Och jaaaa, jag veeet. Den kommer bli så himla mycket större och blablablabla. Jag tycker den är stor redan nu, sådetså. Men jag älskar att simma och simmade även idag ihop 1500 meter. Stolt, nöjd och skönt trött i kroppen efteråt.

När jag kom hem igen var varken jag eller M särskilt sugna på att laga mat. Det blev helt sonika en fiberhavregrynsgrötsmiddag (Jädrar vilket långt ord! ) innan vi sa in i dimman, vi ses i soffan sedan! och gjorde torsdagsstädningen tillsammans. Så, med ljus tända härs och tvärs i den nystädade lyan, ses vi nu i soffan. Proppar i oss apelsiner och pratar med Liten.

Jag ääälskar den här känslan av torsdagkväll. Och imorn är det fredag och det kommer inte bli nån pjåkig sådan, det bara vet jag.

GODKVÄLL!

Kram/lillafrun