Det är lycka att få vakna varje morgon.
För det mesta hemma i lyan. Där vi bor. Men ibland på andra ställen, som där jag en gång bodde och växte upp.
Jag vet att det är lätt att bara se till en massa materiella ting, stressa för julklappar och i vevan, glömma bort vad det här egentligen handlar om. Julen alltså.
Idag vaknar jag, på höger sida, liggande på mannens vänstra hand om min mage. Jag har fått sova, tack vare den. Handen. Som lugnar både mig och Liten.
Jul för mig, handlar om att vara nära den där lugnande, varma och för mig helande handen. Mer är allt det där andra. Jag hoppas att jag och M ska stå fast vid vad vi säger nu, att Liten inte ska bli överöst med julklappar i högar, som han (ja, han. jag är tyyp säker) knappt har någon koll på överhuvudtaget. Det han ska överösas med, är kärlek, trygghet och lycka.
Och ständigt en hand att greppa tag i, när helst det behövs.
Så. Idag är det fredag. Jag är tacksam över att få vakna. På, den där handen. Med en sovande framtida uppgift i magen, som jag ska göra mitt allra bästa för. Och, med ett kurr i bebbe-lyan. Men det är bara gå en trappa ner, jag hör hur det stökas i köket och frukosten plockas fram. Alltså… jag är så lycklig. <3
Senaste kommentarer