Och så kom den där måndagmorgonen.

IMG_8862

Den jag både bävat och längtat efter. Bävat, för jag vet hur pissigt jag kommer tycka att det är. Längtat, för när det väl har börjat så är vi närmare mål.

Mannen har helt enkelt fått ett alldeles för bra jobberbjudande för att kunna tacka nej till. Att få jobbuppdrag där man  bara drömt om att få jobba, det är ingen dålig grej. Och jag äär så himla glad för hans skull. Så stolt och jag unnar honom det här, av hela mig.

Men liiite jobbigt måste jag få tycka att det är. Eftersom vi kommer att vara ifrån varandra på veckorna, vardagarna. I ett helt gäng med veckor framöver. Samtidigt har jag varit inställd på det sedan i höstas, så det är just nu, som sagt, både jobbigt och skönt på samma gång. Han har åkt nu. Vi är närmare mål.

IMG_8864

…En dag i taget och såklart kommer vi att ses varje helg. Men, vi är inte bra på det här, inte alls. Att vara ifrån varandra. Det sliter i hjärtat. Och samtidigt stärker.

Nu håller vi alla tummar och tår för att Liten stannar inne i magen så länge som det är tänkt, så att pappsen hinner komma hem och sådär. Åh..

 jag måste fnissa lite, med den täppta näsan och dom tårvarma kinderna… jag menar; lite spänning i vardagen…En höggravid med en vilde i magen, veckorna tickar och mannen, liiite för långt bort. 

Men. Jag ska klara det här. Jag och Liten. Och världens bästa M. 

Kram/lillafrun


 

 

G-VMBJT57ZE4