Vad det där är?

Jo. Det är en onsdagssuddig hög av dom där monsterna jag tjurigt kravlar på mig om dagarna. Kalasbyxorna. Men nu är dom av och jag känner mig fri, magen putar och tårna spretar. Det är ingen lek att dra på sig såna där nu. Men vad gör man inte liksom?

Och just nu sitter jag här, i mörka kvällen, och känner mig alldeles galet bortskämd. Både igår och idag har jag varit bortbjuden på så himla mysiga och goda middagar. Vänner. Jag säger det igen. En gåva. Dessutom fick jag ikväll en privat fotoredigeringskurs utav vännen, som är en hejjare på det där med foto. Antingen skulle jag älska att hålla på och redigera och grejsa, eller också skulle jag bli galen för att jag tycker att det tar för lång tid. Antingen eller. Du vet.

Näpp. Jag ska göra tidig kväll nu, för (icke)ovanlighetens skull. Har en vilding i magen som jag hoppas ska vara lugnare nu, natten som kommer, är den som var. Vojne vojne…. det står ju överallt, var jag än läser, att det nu borde börja bli trångt i bebbe-lyan och rörelserna borde bli mindre liksom… Jag har inte märkt av det. Om jag säger så.

Tack för idag.

GODNATT!

Kram/lillafrun