Idag står det i min almanacka, med stora bokstäver, att – Liten-ledigheten-kan-börja!
Med två veckor kvar till beräknad förlossningsdag. Känner mig stolt över mig själv och såklart väldigt tacksam. Hade jag inte mått så bra som jag gjort hela vägen, då hade det nog varit väldigt tufft att hålla den där plugga-i-räser-fart-planen.
Jag kände lugnet som sköljde över mig igår, precis när jag landat innanför dörren och kunde ringa till mannen och säga Nu är jag klar.
Att min dag idag, skulle börja med en morgonpromenad med kameran runt halsen, det kändes helt givet. Särskilt när vädret är såhär; strålande sol, snödropp, bar asfalt på sina ställen och 5 plusgrader. Underbart, ljuvligt. Men, det stämmer inte.
Nä. Det borde inte vara såhär varmt nu. Vad är det som händer egentligen?
Under tiden jag inte orkar fundera på det där med vädret, om det stämmer eller inte. Då njuter jag. Njuter av solen mot kinden och värmen. Att kunna öppna jackan för att släppa ut värmen som bara osar. Att stanna och andas.
Tisdag alltså.
Och jag har min första dag. På den där efterlängtade Liten-ledigheten. Med friskluft i lungorna ska jag äta en sen, sen frukost. I lugn och ro.
MÅ SÅ GOTT!
Njut av ledigheten och lugnet innan liten kommer 🙂 Så skönt de måste vara att ha allt avbockat inför förlossningen, nu är det bara att vänta och njuta 😉 Man får faktiskt vara lite extra stolt över sig själv med när man har fixat något extra som t.ex skolan.
Ha en toppen dag!
Ja det ska jag verkligen göra! 😀 Precis så, vänta och njuta. Tack vad snäll du är som säger det!
Detsamma till Dig!
Åh, så härligt! Vilken härlig känsla det måste vara 😀
Ljuvligt!! 😀