Nämen det vore ju ren galenskap!

… att stänga inne lyckan alltså. Jag är rädd att ni kräks på mig. Men hoppas att ni istället blir smittade av bubblet jag känner i kroppen just nu.

När minmannen vaknade för frukost kring 05.30 i morse, kände jag mig alldeles för pigg för att somna om. Jag somnade typ halv nio igårkväll och som det är nu är S så himla duktig med sin mat- och sovklocka, att vi får sova bra på natten. Galet taksamma för det. Det kommer säkert ändras tusen gånger, men vi gläds och är tacksamma för nuet. Att tänka på vad som kanske komma skall är ju bara knas, tänker jag.

Så medan Liten somnade om, klev jag upp och satte en tekake-deg. Fixade frukost och väckte sedan den där älskade, större versionen av man och åt för glatta livet (jag är så hungrig nu…jämt). Dubbelsats tekakor bakades sedan ut och samtidigt, på något vis, hann jag göra en kaksort också. Och nu, när klockan slagit tio, är bröden paketerade, sängarna bäddade, golven dammsugade (jamen, det bliiir faktiskt asmycket dammigare nu när vi tvättar typ varje dag och hänger tvätt lite här och där. Dessutom älskar jag ju att dammsuga, så känn ingen oro! ;)) och Liten är påklädd för dagen och har precis somnat efter att ha slurpat dagens andra frukost. Nu ska morsan hoppa in i duschen (heaven!) och sedan ska vi traska ner på stan för det första BVC-besöket.

IMG_2570 IMG_2571

Jag njuter av nuet. Helt klart.

Allt gott till Dig!

Kram/lillafrun