Att fira påsk. Del 1.

Vi firar påsk här.

 

Ja, det gör vi. Sannerligen.

Liten, med påskoutfiten som vinner över allt. Den med kycklingar i fallskärmar. Gula och rosa och röda. Så söta att man smäller av. Han, Liten, som bär dom- ger tummen upp! 

Men ja. Vi firar. Det är till och med sån full rulle på umgåsmarathonet, att jag inte ens tar mig en liten ministund för dagboken. Men. Nu fick jag abstinens. Ja det fick jag.

Vi hade påskafton igår. Och dagen var solig och varm, gänget gick långpromenad, proppade grillad korv och smågodis ute på altanen, bäbisgosade….

…och piffade inför en kväll i Mäjadalen. En kväll hos Storan och gänget.

Om det var så god mat att man small av? Om jag saknade mannen som var och jobbade? Om jag återigen tänkte Shit pommes, är hela den här högen människor, dom som sitter ihopträngda i en soffa och klappar händerna åt min ena gudson, som har danshow för oss alla…är den älskade högen, min familj? 

Om?

Ja.

Det var vackert dukat. En massa ljus, vitt, rosa tullisar och videkissar i den finaste blandningen.

Kvällens vy utanför middagsbordet. Inte så pjåkig. Om man säger så.

Och när kvällen blev natt och Liten ätit kvällsfika så åkte vi hemåt igen. Det var inte bara en liten, liten som var trött…

…Vi har fler än en miniman i familjen. Det är lyx. Och söta som socker är dom allihopa.

När vi kom hem, somnade jag i samma sekund som Liten sa godnatt. Idag, ja idag har vi haft påskdag; varit happypeppy och umgåtts lite till. Men vi tar idag, en annan dag. Igår. Ja då hade vi påskafton. 

Och nu är det så sen natt att jag, återigen, inte borde sitta här och skriva. Men. Ja, du vet. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig.

Påsk alltså. Fina grejer. Helt klart värt att sitta med lite grus i ögonen och nattdagboka.

Kram/lillafrun