Ett enda spektakel.

Vilken dag det var igår, alltså.

Man måste ha varit med oss , snurriga Lilla familjen, för att förstå. Men du vet, en sån där dag när man, heeela tiden, stöter på småsaker som strular och trilskas.  Jag och mannen var som två yra hönor under hela dagen.

Jag började dagen med att bli väckt med en puss på kinden och ett godmorgon älskling, frukosten är klar! . Mysigt. Men sen vette katten. Det brakade lös. Jag åkte helt plötsligt berg och dal-bana och blev så galet sentimental. Ville inte släppa Liten en centimeter ifrån mig. Så vi  kröp ner under täcket igen, han och jag, näranära varandra. Han somnade och från mina kinder trillade tårar som viskade Jag älskar Dig så. Och samtidigt skrek jag till mannen Maartiiiin!!! Vi måste köpa gips. NU. Vi vandrade iväg. Hamnade bland lego, gosedjur, barnvagnar och en stackars, liten påse gips. Ja, så långt gick ju allt finemang…

Vad vi skulle ha gipspåsen till?

Förerviga Litens små, gulliga fötter. Att göra avtryck av små händer och fötter, i den där himla trolldegen som mannen stått lääänge och försökt få till någon slags användbar konsistens… Det, var tusan inte så lätt. Liten som dessutom äääälskar att spreta på tårna. Både i sovande och vaket läge…

Åååh vad fiint!

…ett utav dom kanske 20 försöken… (för varje misslyckad gång var man tvungen att dega till trolldegen, så att den blev platt igen. Till och med mannens tålamod fick sig en prövning igår, tror jag!

Nåja. Det där var bara en microdel utav dagen. En akuttvätt av kritvit soffa, tusen tvättmaskiner till, en laxmiddag som blev en havregrynsgrötsmiddag eftersom fiskapan var sur….ja, typ sådär höll hela dagen på. Som tur var hade min berg och dal-bana stannat och det kom skratt istället för gråt. Det var nog räddningen, att vi kunde skratta åt spektaklet.

Herr Kotte. Årets första kotte.  Han gömde huvudet och somnade. Precis vad vi, yra Lilla familjen också till slut gjorde; gömde huvudena och somnade.

Den där dagen, alltså; ett endaste spektakel.

Så idag vaknar vi med stora förhoppningar om en lite mindre spektaklig dag…. det är inte så svåruppnått, om jag säger så. Jag hör redan hur fåglarna kvittrar ute och solen strålar in genom sovrumsfönstret. Liten ligger på mitt bröst och snusar. Den här morgonstunden, så underbar. Åh, han är så fin att jag får ont i kroppen. En stund av mys, en frukost och sedan ska vi kicka igång den här tisdagen.

Hejja, hejja!

Kram/lillafrun