Ser du?
Vi hade vinter här i morse. Och en söndagmorgon som startade så tidigt att ingen av oss tre kunde tänka klart. Jag masade mig ändå upp för att bjuda mannen på frukost. Det var på tiden, om jag säger så. Den stora kannan kaffe gjordes i ordning och ett försök att mota bort gruset ur ögonen gjordes. Men idag lyckades vi inte. Jag och Liten kröp under täcket igen och somnade. Jag sov en timme av galet djup sömn. Du vet, när det nästan känns som om man varit helt borta, eller nåt. Liten vaknade i ett ryck, när jag vaknade, med han behövde sova lite mer än en timme för att vara på banan igen, det berättade han ganska tydligt för sina päron. Så vi har precis kommit hem ifrån en lång och svettig promenad. Med den älskade lilla, sovandes i vagnen.
Och nu?
Ser du?
… nu är våren tillbaka och vi är på banan igen. Alla tre. Två av oss med hjälp utav sömn. Och den tredje, han med den där skäggstubben och vackerögonen, med hjälp utav hela den där kannan kaffe…. kära nån.
Ibland behövs en omstart. Ett Vi börjar om. Idag var en sån dag.
Men nu är det söndag. På riktigt. Söndag, på det där viset som jag gillar; ett oskrivet blad. En dag att inte göra någonting på, om man så vill. En endaste plan har vi för dagen; något roligt och spännande. Mer kan jag nog inte berätta nu. Nu ska jag njuta av den här söndagen som fick en nödvändig omstart. Ett Vi börjar om.
Ha en fin dag!
Senaste kommentarer