Vi är framme nu. IMG_7070

Till slut kom vi oss iväg  frän norrnorr igår. Och efter många timmar i bil, med ett par servera Liten matstopp, lunchstopp för oss, pelargonhamstringsshopping och sånt. Så kom vi fram. Vi landade först hos Litens farmor och farfar, fick god middag och sedan hängde S kvar där. Och jag och M kvistade iväg till huset. Det jag i sommar, kommer kunna kalla för mitt sommarhemma. Det var en rätt idyllisk känsla att rulla in på gården och öppna dörren och känna att vi äntligen var där. Det är ett gammalt hus. Retro, som vi säger, med glimten i ögat och tanken att det duger så himla fint för oss. Vad som är lyx för den ena, kanske inte är lyx för den andra. Men det här huset, sommarfriheten det ger. Det, är lyx för oss.

IMG_7062

Otåliga, eller snarare arbetsglada, som vi är, både jag och M. Satte vi direkt igång och städade in oss. Det kommer ta några dagar… men det känns mest bara mysigt att påta på och greja utan stress. Vi har ju liksom våra päron-hem vi kan sova hos, precis som vi annars brukar. Det är trygghet. 

IMG_7083

Allra, allra först gick  jag ut i gräset, bara för att njuta och säga hej till äppelträdet.

Sen gick jag in i huset och vi kom en bit på väg. Ett par timmar senare tog vi kväll. Bland annat för att himmelen blev mörk, regnet öste ner, det blixtrade hysterisk och åskan small. Jag var livrädd. Men försökte hålla mig lugn, för Litens skull. Jag vill vara en trygg mamma. Jag ska erkänna att han lugnade mig mer, än vad jag lugnade honom. Jag känner det i magen; han har sin pappas lugn. Tack gode Gud för det. Jag somnade med näsan mot hans kropp. Den där lilla, lilla, mjuka och varma kroppen. Som är så magiskt vacker. När det där lilla livet tar mitt finger, kramar det hårt. Tittar på mig, ler där bakom nappen och utstrålar lycka. Ja, då finns det inget, inget annat som kan få mig lyckligare.IMG_7082

Så. Där somnade vi, miniM och jag. Och efter ett tag kom M och la sig också. Han som gjort att jag kan kalla mig för mamma och idag, få fira min allra första morsdag. Det är stort, alltså. Att idag  få vakna och se dom där två, tillsammans. Den lilla versionen med ett hoprullat meddelande innanför pyjamasringningen. Till mamma…står det på lappen. Och ett helt gäng med rörande ord. Liten har varit ohyggligt generös med morsdagspresenter. Miniprinsen, pappa har redan lärt dig massor.

Ja. Vi är framme nu. Vid vårt sommarhemma. Och idag är det morsdag. Min första. 

Kram /lillafrun