Jag låg under äppelträdet igår.
Det där lilla, mitt ute på gården. Det som är litet men blommor med mängder av blommor. Jag fick helt enkelt bästa fotoläget genom att lägga mig ner. Och väl där, med gräset under mig och den blå himmelen ovanför mig, så var det himlaskönt.
Och idag är det en ny dag. Kanske tar jag och dimper ner där under trädet igen. En liten stund. Och andas några djupa. Det behövs idag… monsterhandlingen är nära nu. Jag ser kaoset framför mig. Att Liten kommer tycka vi är uuurtråkiga, och kanske tänker han berätta det för hela världen. Men han är ju en prins av rang, en sån som är så snäll att man får dåndimpen. Men, man vet ju aldrig. Bäbisen har en härrrlig vilja. Ja, och sen ser jag hur jag och mannen står där med varsin överfull vagn med allt möjligt i, vitlök och toapapper och disktrasor i massor, men ändå hälften glömt och ingen av oss tänker på att vi har en barnvagn med oss och sen är det säkert aasmycket folk och hoppsan nu är Liten hungrig och hej och hå. Typ så, kan det bli, om vi har osis. Jag hoppas såklart på motsatsen.
Frukosten ligger i magen, den där älsklingsbäbisen leker med mormorn som just fått sitt hår beskrivet av Litens morfar; Hörrudu, din frisyr ser ut som en hashtag!
(Fullkomligt äääälskar att pappa går och mumlar om hashtags, som om det är något man verkligen måste lära sig vad det är… ungdomen självt, det vill säga jag (moohaha!), vet ju knappt vad det är! Älskade päron alltå.)
Näpp. Dags att drag iväg, på kristihimmelsfärd- Till willys.
Ha en fin kristihimmelsfärdsdag!
Senaste kommentarer