Det var bara jag, den ensamma stolen på bryggan, havet, tystnaden.
Och sommarnatten.
Det var i natt. Alla sov, men för mig ryckte det i fotonerven och jag klädde på mig. Älvorna dansande där nere på bryggan. Och titta ljuset! Som dag.
….vattnet lutade visst lite….
… och kalldimman kröp, smygande, bakom bergen och bredde ut sig över vattnet. Det var kallt. Men oerhört vackert.
Och idag är jag så glad för att jag gjorde det där. Inte tog vägen ifrån lilla tvättrummet, där jag borstade tänderna, och direkt till sängen. Utan valde att gå ut en sväng först. Gå på den där grusvägen som jag gått på sedan barnsben. Tog chansen att vara själv nere på bryggan, vilket var absoluut förbjudet förut. När jag var barn. Men nu är jag inte det längre. Jag är vuxen och jag får vara själv på bryggan, hur mycket jag vill. Det är både en läskig och härlig känsla.
Idag blåser det storm. Vi packar ihop våra grejer här i stugan, dricker en varm kaffekopp och eldar i öppenspisen. Snart åker vi hem.
/lillafrun
Senaste kommentarer