Alltså…

Färska jordgubbar i morgonfilen. Så himlagott! Ja? Jag hade preciis alla dom där i frukostskålen nyss. Det är sant…

 Jag sitter här och tänker tillbaka på gårdagen. En onsdag som drog igång med ännu ett galet träningspass. Storan och jag kämpade och kämpade. Och idag värker det i hela kroppen. Härligt, på det där skönt osköna viset. 

Familjen drog iväg på utflykt igår. Till stan.

Och vi är inte svåra att känna igen. Vi är många. Blonda och blåögda. Sprider ut oss, över hela världen, i ett knyck. Och så stormar det lite lagom runtomkring oss där vi går. Det är alltid en sport att hålla reda på alla. Det brukar vara M så åker på lotten att ha hand om yrvädret H, en utav familjens minimän. Det är ingen lek, alltså.

Här, på bilden. Då hade han och storebror hittat Ett skepp som jag fick åka med på. Schangtilt!

Vi sprang i affärer, köpte födelsedagspresenter, förberedde den ena inför fotbollscup i norrnorr. Den tredje, jag, provade en soooupersnygg regn- och vindjacka i citrongult (men hängde tillbaka den!?) och sen fikade vi också. Alliallihopa. En fördel med att det stormar och yr omkring oss där vi går, är att man till exempel kan råka få ett helt räkskepp till smörgås, istället för den där mycket mindre salamimackan som egentligen var beställd. Det är heelt okej, sa jag med munnen på sned för att dölja leendet, när servitören ursäktade sig över att ha gjort fel. Stackarn. Jag blev ju bara glad!

Sommaräventyr. Den minste i gänget, Liten, han tyckte det var helfestligt. Han slog också till med fika och sedan satt han i pappans knä och såg småvuxen ut.

”Jag är ju faktiskt tre och en halv månad nu. Jag är stor nu. Var är min kaffekopp,pappa? En skvätt mjölk i vore gott. Jag älskar mjölk, faktiskt. ”

Alltså jag får ont i kroppen!!! Så gullig. Och sån där värk i kroppen, som beror på att mitt hjärta nästan hoppar ur kroppen, av kärlek. Ja, det hände inte bara en gång igår… när M drog i väg på lekpark med dom tre minimännen. När jag såg han, min älskade man, med ett gäng barn och allt bara ser så himla naturligt och vackert ut. Då blir jag så varm, så varm. I hjärtat.

Hoppsan då, var är H nu då!? 

… mhm, där. Inget konstigt alls.

Så medan killarna drog iväg till den där fina lekparken, då fortsatte brudarna att gå lös i affärerna. En stund. Sen drog vi också dit… varning, varning för någon i övre barnåldern som minsann tyckte det där med att snurra runt, runt, runt var något hyyyysteeeeriskt roligt. Alltså…

Det är ju ingen hejd på den där aaaasgarvande typen. Men, det bjuder hon på. Särskilt den här bilden (här nedanför) när hon visst skulle försöka se lite proper ut och bjuda på ett smile i kameran… det gick ju jättebra. Jättebra.
haha!

Ja. Vi hade en himla mysig dag, ute på vift, tillsammans. När vi mådde illa av allt snurrande, då åkte vi hemåt. Liten blev skjutsad utav kusinen

Ett sista stopp bara, på Willys. Kanske inte jordens mest älskade ställe, en löningsdag vid middagstid… men vi klarade det. Sen åkte vi hemåt. Och jag lovar dig, vi hade alllla snurrPellar man kan ha, framför oss. Sommartrafik, är minsann ingen lek.

Jag pustade ut när vi äntligen var hemma. Och tacksamheten över att bara få kila över till svärisarna på världsgod middag. Den, den finner jag inga ord för. Lyx. Så det var sannerligen en riktig sommarlovsdag igår. Med äventyr, små för dom stora. Men stora för dom små. Att få gå på fik och leka i lekpark, vad mer kan man önska?

En utflykt med stormen. Älskar´t!

Kram/lillafrun