God morgon!!!
Medan jag sitter på en båt med resten av familjen. Mot ett ställe jag aldrig tidigare förr varit till, så ska ni få en sak; Svaren till frågorna. Del 2.
Då kör vi!
Njutarposen har hamnat på bild fler än en gång under senaste tiden. Tacksam är bara förnamnet!
8. Hur många barn vill ni ha?
– Åh tusikens vilken fråga! Ptjaa… får vi önska: minst 3. Miiinst, sa jag! 😉
9. Är du färdigutbildad eller har du något kvar och isåfall när börjar du plugga igen?
– Jag pluggar till musiklärare vid Piteå Musikhögskola. Detta år som gått var mitt fjärde år av utbildningens 4,5 år. Jag valde att plugga som en galning under hösten och vintern, för att sedan kunna vara helt och hållet Liten-ledig med Liten nu under våren. Examinationer och sånt som inte gick att göra i förväg, gjorde jag tillsammans med klassen, under två intensiva dagar i slutet av maj. Det har varit och är absolut njutbart att kunna vara så här ledig med Liten och ändå inte behöva ta studieuppehåll. Men, det är en termin kvar och jag kommer hoppa på den i höst, precis som resten av klassen. Utbildningen slutar lite knasigt, mitt i januari (särskilt för en lärare…) 2015. Så i många fall hänger man kvar på skolan våren också, läser lite kurser och satsar på jobb hösten därpå. Det kommer passa mig alldeles perfekt. Liten går före allt, och hinner jag inte allt inom skolan i höst, så har jag även våren på mig innan vi får gå fram där, på examenscermonin, och ta emot vår examen. Det kommer bli coolt, jag är mer än taggad!
10. Vems är huset ni bor i?
– Det är bekanta till familjen som varit änglar och låtit oss ha det som vårt Sommarhemma i sommar. En hus vi inte kunde ana att vi skulle bli så kära i.
11. Funderar ni på att köpa det och bo kvar?
-Drömmar har vi om framtiden, livet får utvisa vad som är rätt för oss! Vi följer med vågen, som många gånger förr. Om det är här, kring hemmahemma, eller någon annanstans vi ska bosätta oss. Det vet vi inte. Spännande, va? 😉
12. Tycker du att du har förändrats sedan du blev mamma?
– Ja, det har jag nog. Delvis i alla fall. Jag är fortfarande den gamla Emmeli som kan verka yngre än en femåring ibland, som slamsar, fnittrar och har sig, med barnasinnet kvar i allra högsta grad. Men det finns en ny del hos mig. En lugnare, mer mamma-allvarsam del. Jag är mamma nu. Och mammahjärtat har fötts inom mig. Jag känner ett ansvar över en Liten som jag kan göra absolut vad som helst för. Det finns ingen som jag känner så mycket för.
Jag trodde att jag skulle bli en mamma som var rädd för precis allt. Hyperhönsmamma, liksom. Men jag är cool, för tusiken. Och ingen är mer förvånad, överraskad och lättad över det, än jag själv. Och mannen jag lever med, förstås. Lugn, det kommer jag nog aldrig att bli. Som person liksom. Men känslan på mammainsidan, vara lugn och trygg inför sitt barn. Det går bra, alltså. Sen gör väl amningshjärnan sitt, kan jag tänka mig. Jag blir ju som lite smått berusad varje gång Liten slurpar mammamat. Lyckorus, deluxe! Sen skulle jag ljuga om jag inte sa att jag är som en lejonmamma. För, det är jag. Till min, min, älskade Liten.
13. Hur länge har du och Martin varit tillsammans?
– I 5 år! 🙂 Men vi har känt varandra i, vad blir det nu då? Typ 11 år. Till slut vågade vi satsa på oss, och har inte precis stått på bromsen, med någonting, haha! Galen i livet tillsammans, det är vad vi är!
Senaste kommentarer