Idag är det sista augusti.
Jag tänker tillbaka och minns. Tänker att, det nu är dags att säga hejdå. Till något som varit helt makalöst, bedårande, fantastiskt underbart;
Sommaren. 2014.
Det var i slutet av maj. Och vi packade våra väskor och en massa annat. Vi skulle på sommaräventyr.
Hamnade i ett hus vi snabbt döpte till vårt Sommarhemma. Vi boade in oss och trivdes på stuberten.
Vi var nära vår familj igen. På det där sättet vi bara fantiserat om.
Och äppelträdet blommade och sommaren var på intåg.
Vi njöt av att ha vårt eget ställe. Att klippa en gräsmatta så stor som ett hav, jaja, nästan i alla fall. Och att få plantera i krukor och ställa i sin alldeles egna trapp. Ovärderligt.
Liten njöt han också. Spretade på tårna och sov, om vartannat. På sofflocket trivdes han väldigt bra. På bilden, låg han och tog igen sig efter sina två tremånaderssprutor.
Och det var sommarkalas.
Och studentkalas. Där ungefär, upptäckte jag crushen…. sedan dess har jag crushat genom livet! Ska jag dricka något annat än vanligt vatten som jag alltidalltid dricker, då dricker jag crush. Älskart!!!
Men juni månad var minsann inte den varmaste junimånaden vi varit med om. Oerhört vacker såklart, med all sin blom. Liljekonvaljer, äppelblom, syréner och alla midsommarblomster. Så vi kurade inne en del. Bakade bröd och drog på fläktelementet på högsta fart.
Och så firade vi midsommar, såklart! Ute i sommarstugan. Precis som alltid.
Och vi hamstrade jordgubbar på livet. Det såldes stora flak för bara hundringen. Vem kunde motså? Inte vi. 
Sommaren innehöll måååånga, många träningspass också. Inte bara många, utan också väldigt givande och bra. Ett utav av dom, var tillsammans med M. Vi tog oss upp på skuletoppen, springandes hela vägen, uppför slalombacken. Något jag hade haft som mål under våren, att klara till sommaren, samma tid som förra året. Jag klarade det.
I sommar hängde vi också en del i sommarstugan. Inte så mycket som vanligt, vi hade ju vårt eget hus, men ändå. Man kan liksom inte vara utan den här vyn och havet och grusvägen och ja, allt det där.
Sen blev det månadsskifte. Jag loppade som en gaaaalning! Liten fick en säng som han gömt undan på en vind, och en herrans massa porslin och en tvättkorg och barnböcker och gudvetvad, vad det loppades! Jag blev ju till och med nästan i luven med den där gubben. Han som pratade långsamt på värmländska och sa Nu är hon inte glad du.. till M, som försökte säga att Hon morrar lite nu, men det går över snart.
Med den där blicken. Den snälla. M alltså… fantastisk.
Och Storan! Storan för tusan! Som vi hängde med varandra. Varje dag. Ja, det är ytterst få dagar vi inte träffats. Och aldrig någon tidigare sommar, har vi svettats och haft det så härligt tillsammans.
M fyllde år också! I början av juli. Och jag visste inte till mig hur mycket jag skulle pyssla på, för att känna att jag gjort nog för honom. Han, som jag kallar för min och han som är min klippa när det stormar och blåser runtomkring. Han som älskar mig, precis för den jag är. Han är värd det bästa. 
Så vi hade brak-kalas för honom. Med köket fyllt av hurrande familj. Det var han så värd!
Och ungefär här. Så kom värmen. Och gullvännerna!
Vad vore livet utan er? En vänner-kväll i juli, jag sent kommer att glömma. Idan och Bobban, den skrattfesten har jag levt på hela sommaren!
Och sen blev det den 7e juli. Vår bröllopsdag. Vår andra.
Värmen var makalös. Sådär så att morgnarna var så varma att frukosten avnjöts ute i skuggan, under äppelträdet och att vi, så fort vi bara kunde, vallfärdade ut till havet.
Hela familjen var där. Alla systrar, mamma och pappa, alla svåggar och syskonbarn. Och så vi tre. Och värmen, solen, sommaren. Och det där lugnande havet.
En kväll i juli, var det dans på bryggan också. Och pappa spelade så jag kände mig stoltare än den stoltaste tuppen. 
En annan dag, så drog vi, heeeela klanen, till Trysunda. Det där gulliga stället ute i höga kustens skärgård. 
Bekymmersfritt.
Liten började helt plötsligt intressera sig för leksaker och snabbt hade mamman loppat honom sin första skallra. En brio, såklart.
Det har blivit ett gäng stunder i hammocken. Både den i sommarstugan och den hemma hos mamma och pappa.
Att bada framför köksfönstret, är något som Liten tar med sig som favoritsommarminne.
I mitten på juli, så tog vi semesterpackningen och drog söderut. Hade en småsvettig bilresa ner till huvudstaden. Mellanlandade hos älskade Storasyster M, fick världsgod middag och energi att fortsätta resans sista mil.
…milen som tog oss till Nynäshamn och Destination Gotland. Vips var vi där.
På ön som är vårt paradis på jorden.
Och sommaren fortsatte att leverera den ena varmare dagen, efter den andra. Vi levde på vattenmelon och pussar och skratt.
Och när vi kom hem från ön. Då fyllde någon älskad år. Kalaset hade hon på Rotsidan, klipporna ute vid havet, du vet. Smått magiskt!
Månaden hette nu helt plötsligt augusti. Jag och M kramade varandra och konstaterade att vi inte kunnat investera i något bättre, än dessa sommarmånader med varandra. Lilla familjen.
Och det virvlade kattungar hos Storan och jag hade beslutsångest till sista stund. Men det blidde ingen katt. Den här gången heller. Den dagen vi har hus. Då.
Och vi fortsatte, ihärdigt, att boka in träningsdate, på träningsdate. Helt makalöst roligt!!! Och tufft och jobbigt. Men det liksom glömdes bort, på något vis.
Liten njöt i varm sjö.
Det hoppades från bryggan.
Och tomaterna mognade, i en rasande fart.
Någon fick bärplockardille. Precis i vanlig ordning.
Sen drog dopinfernot igång. Litens älskade kusin E döptes.
En augustimåndag fick vi besök. Vi fikade och pratade och jag gjorde hoppsasteg därefter.
Älskade grannarna från norrnorr rullade in på gården, som en enda stor överraskning. Bäbisarna klappade på varandra och tyckte det var mer än trevligt att ses. Majahunden var också där, givetvis. Med tratten och allt!
Frysen fortsatte att fyllas.
Och sedan blev det dags för vår lille prins, att döpas. Vi ordnade kalas!
Sixten döptes.
Älskade pappa-morfar fyllde år och ställde till med kalas för hela la familia grande. Ute på altanen, i ljusens sken, med den småkyliga augustinatten utanför. Den kyla vi inte kunde ana. Där inne var det varmt. Och jag njöt av att vi var allihopa, tillsammans.
Sen kom den där måndagen. Allt skulle avslutas, sägas hejdå till. Bland annat Storan. 
Liten satt på trappen och funderade. Jag med.
Vi konstaterade att tiden vi haft dom senaste tre månaderna, varit något utav himmelriket på jorden. Att vi nu var fulltankade med energi och redo att åka norrut, möta lyan, göra den mysig och fin och sedan ladda om. För något nytt.
Ett tredje och sista dop bara, sen släpper vi taget.
Om den här sommaren.
Som har varit helt och hållet makalös.
Nu väntar något nytt. En höst. Jag älskar höst. Men just nu vill jag bara minnas, och tänka tillbaka på det jag just beskrivit här ovanför. Det är liksom för fint för att bara lämnas vidare, utan att begrunda och tänka efter. Så idag, sista sista augusti, är jag i sommartankar, funderar, och tänker att Jag aldrig, aldrig någonsin, kommer att glömma denna sommar, den jag tillbringat med min alldeles, alldeles egna familj, i det där sommerhemmet med nära och närmre till alla vi älskar. Första sommaren som mamma. Tre månader, med oceaner av tid tillsammans. Helt ovärderligt.
Senaste kommentarer