Det var bara jag, knappt tuppen var vaken.

Det där vattnet jag längtat efter att se, var täckt i en tjock dimma. Båtarna låg vid småhamnarna och vilade. Plusgraderna var få. Jag såg knappt längre än mitt steg framåt. Det var tyst och stilla. Någon enstaka hundägare och så dom där coola pantertanterna med rollatorerna och sina småhundar. Underställsbralla, mössa och handskar, – höstpremiär.

Och vad jag gjorde ute, den tupptidiga tiden?

IMG_7238

Jag för första gången-sprang i mina nyyyya snabbskor.

Alltså, det är ju som lilla julafton att få öppna en skokartong, innehållande ett par sprojlans nya Asics. Jag fick paketet redan igår, med hade liksom redan tränat då och tyckte att nån måtta får det väl vara, så jag sparade mig till idag. Och för att hinna innan mannen skulle iväg på jobb så var det helt enkelt tvunget att springa samtidigt som älvorna dansade. Jag la mig i tid igår, och så hade jag lagt fram kläder på stolen i hallen, det är ett smart tips, för att inte banga, liksom. Jag är verkligen inget stort fan av att träna innan frukost, men det händer, ibland. Senast var i somras, under gotlandsveckorna. Då var det en sisådär 22 grader snortidigt på morgonen. Det var på så vis en lättare känsla i kroppen idag, lättare att andas. Men jag hade tunga ben, efter igår, och så längtade efter frukost. Och axlarna krampade, av gårdagens pressar. Och pulsen var uppe i huvudet och tickade. Men heey! Jag hade nya skor och dom var fina och roliga att springa i!

Men jag gav mig inte. Tänkte att man kan inte alltid ha propellrar under fötterna. Hejja på! Och som du ser på bilden så var jag väääldigt nöjd när jag kom hem. 

IMG_7245Åh. Dom är så rosa och fina! Och kolla där, mannen hade varit i farten. Det upptäckte jag dock när jag kom hem, men blev lika glad för det. Ett lycka till, älskling. <3 Var försiktig.

En liten lapp, med stora ord. Kärlek, när man minst anar det, en dimmig onsdagmorgon. 

IMG_7249

Nu väntar frukost. Jag lyxar till morgonfilen med hjortronsylt. Fett gott!

Idag, efter lunch, ska vi iväg på PM-seminariumsäventyr. Visst låter det roligt? Mm.. jättekul. Liten kan nog lätta upp stämningen lite. Han har lovat att hålla sin mamma i handen och säga att Din C-uppsats kommer bli jättebra, mamma! och jag har samtidigt lovat honom att det här är andra och sista gången han behöver följa med morsan på något dylikt. Pappan möter upp oss så snabbt han föreläst klart.

Yes. En pusselonsdag som känns som lilla julafton. Nu ska jag gå och äta frukost och pussa på min bäbis. Han som kör sitt morgonrace i hoppgungan. Nu har han avancerat och hoppar endast på ett ben. Gullbäbis!! 

Ha en fin onsdag!

Kram/lillafrun