Solen skiner in genom vardagsrumsfönstret. Rummet badar i sol. Njutbart, bara det. Dessutom, fick jag helt plötsligt en lugn bonusstund, precis nu. Sitter i soffan och sörplar kaffe (visserligen inte nybryggt, och kallt, såklart. Men gott, ändå). Jag har bästa utsikten, över min bäbis. Han ligger i vagnen, där precis utanför och sover som en prins. Mamma-ro, i hjärta och själ.
M stack iväg för en stund sedan. Vi har tagit vara på den här lilla luckan som vi hade på förmiddagen. En lucka där vi liksom inte bara sprungit om varandra, vilket vi gör rätt mycket många dagar. Pusslar, menar jag. Så idag njöt vi, av tiden tillsammans. Tog oss en långpromenad alla tre, solen smög sig fram redan då. När vi kom hem körde jag och M ett överkroppspass, med en gaaapskrattande liten PT bredvid oss. Han tyckte uppenbarligen att vi såg jätteroliga ut, där han stod och hejjade på oss i hoppgungan. Älskade unge.
Och nu är det alldeles knäpptyst här hemma. Det är bara bokstäverna som smattrar. Jag ska passa på att läsa lite inför tentan nu när allt tajmat så bra och Liten precis somnat. Har liksom sparat med det in i det längsta, plugget alltså. Vill inte ta av tiden med min Miniman, helt enkelt. Han är viktigare än allt annat och jag vägrar missa en stund med honom. Så nu kör vi tokplugg några stunder, sen får det gå som det går. Punkt slut.
Just nu. Har jag en väldigt skön stund. Och jag njuter.
Det här är lyx.
Senaste kommentarer