Precis så. Tore-hunden håller med. Om att det är så fint att vara nära honom igen. Han som ger mig sina varma handskar när jag ”glömt” min hemma och fryser som en lort mitt uppe på tommeln. Han som säger gå försiktigt här nu, och håller i mig. För att han är rädd om mig.
Och nu är en herrans massa meter med rödrutigt tyg hemklickat. Någon har lovat att sy mig en julig hissgardin till ett älskat köksfönster. Jag syr inte. Punk och slut.
Mannen, alltså. Han är bäst. Och min. Det, är nästan för bra för att vara sant!
Trevlig helg säger vi!
Senaste kommentarer