En ny morgon! 

Idag vet jag knappt vilken dag det är.  Jag har gått och blivit dagvill på kuppen av denna holidayvistelse. Så befriande. Men tänker jag efter, så nog vet jag allt att det är lördag idag. Och sånt känns ju, i hela kroppen. Lördag, liksom. Festligt!

Men åh, nu kom jag på det! Det är ju den 8e idag. Sixtens dag!

Idag blir bäbisen 8 kärleksvarma, mjölkmagegosiga, bubbelskrattande månader. Så älskad. Och månadens roligaste, förutom att han är jordens skönaste, gosigaste och roligaste bäbis. Som pratar såå högt att inte TV:n hörs, ryter åt en på skarpen om man någon gång råkar höja rösten från normalläge, äter allt med god aptit, sover som en prins, är en riktig solstråle. Som har lärt sig kravelkrypa framåt, delar ut pussar till höger och vänster, bilbrummar med lilla munnen och tycker att han är slående snygg när han ser sig själv i spegeln. Och massa annat. Förutom allt det där, så har jag ännu ett skönt minne från denna månad. Prinsen, som nu sitter i vita soffan så ståtligt…

…Vi var på ica. Det var fredag. Kaos. Liten satt i vagnen, toknöjd. Efter ett tag var jag tvungen att kolla till honom, tyckte liksom folk kollade lite konstigt. Liten hade fått tag på den mörka chokladkakan som låg i vagnen. Bitit sig igenom kartong och folien. Tagit sig ända in på det godaste och satt där och smaskade. Med choklad runt hela munnen och ett busigt leende, kom jag på honom mitt i rackartyget. Jag var ju såklart tvungen att avbryta den där lilla Minimannen. Håhå. Han förgyller våra dagar. Varje dag! Och just ja! Tågresan. Livets första tågresa, tillsammans med morsan. Det var häftigt! ropar Liten!

Och den där vägen?

– älskar den. fullkomligt. blir pirrig och varm i hjärtat och längtig.

Gick på den igår. Fotade, pratade, önskade, drömde, tänkte. Jag och mannen gick där och fantiserade. Vi tycker om att göra det. Måla upp och glömma eventuella hinder eller hämningar, liksom bara följa flödet och se vart vi hamnar. Det har ju funkar förr, så att säga. Så det var vad vi bland annat gjorde igår. Drömde.

Och så var vi till sväriasrna igen. Liten lekte med sin lilla kusse och vi fick vrålgod middag. Sen när vi kom hem till lillabyn igen, dök vi ner i stora bädden, efter kvällsmacka och en stunds fredagsmys med min familj. Det är en endaste stor lycka att ha våra föräldrar så nära varandra. Liten instämmer helt och fullt och hälsar att det där med uppmärksamhet och någon som aaaalltid är superentusiastisk och vill leka och traska och kramas, det är fina grejer, det.

Idag är det lördag och det känns fint. Dagvill men varm i hjärtat, för det är Litens dag. Vi går in för den sista hela dagen här hemmahemma. Och vi gör något himla bra av den, tycker jag!

God lördag!

Kram/lillafrun