Nu är vi på väg hem.

Genom bilrutan är det väldigt vackert. Och det gör lite ont i hjärtat att lämna. Men vi är snart tillbaka. Med julpepp upp till öronen, rutiga nysydda köksgardiner och något som känns som oceaner av tillsammanstid.

Det är bara ett ryck på några veckor som väntar, först. Viktiga veckor. Och inför dessa har vi laddat, på allra bästa vis. 11 dagar av batteriladdning. Igår hade vi sista kvällen med gänget, med tre rätter av vaaaansinnigt god mat. Så mysigt och det perfekta av avslutet på denna holidayvistelse! Och jodå, vi hann ett sista varv runt tommelmon idag innan vi drog iväg… det var inte så ovackert.

Och det kändes nästan som vår.

Det droppade från taken.

Mitt Skottland var lika vackert som vanligt.

Och nu är vi alltså på väg. Hem mot norrnorr och mörka novemberkvällar med mängder av tända ljus och ett tillåtande att börja spela julmusik alldeles snart och en herrans massa annat, förstås.

Liten hälsar: Tack för allt, mormor och morfar. Det har varit helt makalöst mysigt att få bo hos er såhär länge. Tack morfar för att du eldat så kinderna blivit rosiga och tårna alldeles varma. Och tack mormor för latjolajbanlådan och alla goda luncher du lagat till mig. Och tack Torehunden, för att du rensat alla mackabitar som jag har tappat på golvet. Jag längtar redan tills vi ses nästa gång. Puss! /Liten

Håhå, lite moloket känns det allt. Det råder det ingen tvekan om.

Älskade hemmahemma-

Tack och hejdå!

 

 

Kram/lillafrun