Hemma!

Jodå, vi kom hem tillslut.

Men resan var lång igår, ujuj. Liten sov och sov och jag och mannen pratade på om livet och sånt, för att hålla varandra vakna och för att det är så himla mycket som snurrar i våra huvuden, stort som smått. Det var en bra resa, men lång. Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi! Med väskor och bäbis och fulla ica maxi-kassar med mat och en julros, ej att förglömma! I vanlig ordning började vi att stöka på direkten, trots att vi var trötta som bara den. men det är ju så härligt när det är gjort. Det är inte kul att ha kvar väskor ouppackade och allt huller om buller när veckan drar igång. Så vi drog igång den ena tvättmaskinen efter den andra, packade upp, la var sak på sin plats och sist startade jag ett skurmedelsinferno. När klockan närmade sig natt, var det vädrat, skurat, mattorna doftade vinterkyla och ljusen brann i godan ro. Bäbisen låg nattad i sin säng, med gröt kletat på kinderna och det syntes att han njöt. Han var hemma igen, liksom. Och vi med. För jo, nog är det så; borta bra, men att komma hem, det är alltid bäst.

Jag och mannen dukade fram nattfika och firade en stund till. Älskade Liten-pappas första farsdag. Jag hade lite dåligt samvete att M inte fått någon farsdagstårta, men han är ju inte så mycket för tårta, så han var så glad för nyvärmd hällekaka med ost på. Och den där tomatmarmeladen, ooh. Och så öppnade vi Åre-chokladen och smakade ett par bitar. Så himla goda!

Det var en så mysig stund, det där. Och vi somnade trötta, mätta och nöjda.

Och idag är det måndag, minsann!

Ny vecka, här hemma i norrnorr. Jag som nästan börjat tro att jag flyttat in hos päronen på nytt. Det var en förfärligt fin holidayvistelse. Sannerligen. Men ja, nu är det bara tuta och köra! Jag sitter här med dom typiska ska-alldeles-strax-ut-och-traska-med-vagnen-kläderna, ska bara sörpla morgonkaffet först och försöka förklara för Liten att mormor och morfar inte leker världens långsammaste tittuuuut…

Vi kör.

Kram/lillafrun