Har du sett så vackert?

Jag har dille på att sitta där. I äppelträdet. Det gör mig glad, liksom. Ohyggligt glad nästan, av bilderna att döma.

Det är tisdagmorgon och jag går med håret i en knut på snedden, tittar på bilder från för någon vecka sedan och så håller jag ett stadigt tag om kaffekoppen.  Samtidigt som jag sitter och ser och lyssnar på han jag kallar för livet självt. Han har ju börjat prata nu också. På sitt sätt. Ytterst svårt att förstå. Kära nån. Det här med barn, det är så mycket roligare än jag någonsin kunnat ana.

Vad jag gör mer?

Åh. Drömmer, lite.

Det kommer bli något alldeles, alldeles särskilt i år. Att fira jul, menar jag. Jag tänker; julpynt, julbak, julklappar, hur gaaalet söt Liten kommer vara i sin julstass. Hur exalterad han kommer vara, kanske rädd? när tomten kommer. Hur otroooligt mysigt och härligt det kommer vara med jul och barn och familj och snö och vinter och sprakande eldar och lugna kvällar och tillsammanstid och tomtegröt. Och allt, allt det där. På samma gång.

Och på platsen jag älskar upp över öronen.

Ja. Det är lite så jag har mig denna tisdagmorgon; försöker gnugga sömnen ur ögonen, njuter av Minimannens gedigna språkfärdigheter, börjar känna hur en galen träningsvärk kryper sig på från träningspasset jag svettades mig igenom igårkväll. Och så fantiserar jag om julen.

God morgon! 

Kram/lillafrun

Halsduk och tröja- Lindex. Toppluvan, Åhléns. Jacka, Lager 157.