Åh. 

Man är bra lättlurad när en endaste, helt örörd, heldag av familjetid, kan känns som en hel helg, typ. Igår hade vi en sån där dag som bara var bra, mysig och skön. Från början till slut.

Och idag vaknar vi till en ny vecka och jag har känslan från gårdagen kvar i kroppen, och jag ska göra allt jag kan för att behålla den, länge, länge.

Smått omöjligt är det förstås, eftersom jag om bara en amningsstund, ska lämna hemmet och mina två pojkar och kicka igång den här veckans skrivande. Men, lite varm i hjärtat-känsla från en söndag, kan nog gasa igång vilken trög uppsats som helst, tänker jag. Det är lite småspännande nu, om vi ska hinna eller inte. Men vi vill och vi har kämparglöden i ögonen, jag och käre kompanjonen. Så vi hoppas på det bästa.

Vi hörs ikväll. Då ska jag visa ännu några fler bilder från vår gårdag. Den var ännu bättre och mysigare än jag kunnat föreställa mig. Jag träffade ju Lucas. Blev störtblixtförälskad. Släppte barnvagnen på stället, M fick ta emot den och bäbisen. För i nästa sekund var jag framme vid den där varma, rykande mulen som doftade så, så gott. En sån där tycker jag att du ska ha någon gång, älskling! sa M när han kom fram till oss. Och jag höll med.

Ge min bäbis mat och sedan kicka igång veckan, var det ja!

God måndag, alla ni!

Kram/lillafrun