Jag kanske borde varna för några rader av neggopeggo….
Vad jag menar?
Nä.. Jag blev bara lite deppig tidigare. Sådär som man blir ibland, det kommer som från ingenstans. En klump i magen. Jag kände mig ynklig, liten på jorden och sådär. En riktig tycka-synd-om-mig-själv-dipp. Hatar såna. Du vet, när man tycker två saker, som inte aalls går ihop. Fast på ett sätt gör det ju det. Man kan faktiskt tycka två saker. Man kan både tycka om något, på ett sätt Och inte, på ett annat. Sådetså.
Äsch. Jag är så kryptiskt så man fattar ju nada och ingenting.
I alla fall.
På förmiddagen skrevs det som bara den. Jag erkänner; jag äääär så less nu. Så ohyggligt otålig, det är ju såå nära. Det är väl antagligen därför jag tillåter mig själv att känna hur less jag faktiskt är. Jag vill bara bli klar, få börja packa, att det ska få bli resa-söderut-dagen nu och det enda som finns att tänka på är jul, julmys, julmat, julgodis, jul, julmys… och så vidare.
Innan mannen drog iväg på uppdrag, så fick jag chansen att träna. Hade egentligen inte alls tänkt hinna med det idag, men kände att idag var en dag jag verkligen behövde det. Så jag körde järnet och brände upp alla neggo-peggo-tankar, med hjälp av ett redigt styrkepass. Tunga vikter, många repetitioner, puls, mjölksyra. Idag njöt jag, av allt det där. Klev ut på ”andra sidan” som en ny version av mig själv. Kände mig helt slut i kroppen (som alltid precis efter man tränat) men desto starkare i knoppen. Tacksam, rakt igenom. För det är precis det, jag ska vara.
I eftermiddag har jag och Liten varit ute i friska luften. Traskat vår promenad och beskådat himlen som var så magiskt vacker.
Liten tog sig en lååång eftermiddagsvila, så jag har rejsat runt här hemma och alldeles precis skurat färdigt och lagt på mattorna som hängt ute och nu doftar vinter. Det har städats och gjorts fint inför helgen. För att starta den intågande helgen på ett oslagbart vis, så ska jag och Minimannen ikväll, tillsammans med ett gäng vänner, hålla en älskad tradition vid liv. Vi ska ägna kvällen åt något varmt, sött, randigt….och vaaansinnigt gott! Oslagbart. Jag är så glad för kvällen som väntar.
Ha en fin kväll, Du med!
Ååå förstår att du börjar bli less, du är ju lite av en expert på att hålla ditt goda humör och pepp uppe. Men vet du en sak?, det är helt okej att ha en dipp ibland, för allt som oftast så (känner jag personligen, vi är alla olika) att om man släpper ut det negativa så brukar det kunna försvinna ganska så fort än om man försöker trycka undan det och ha det ligga och lagras inom en.
KRAM till dig <3
En aning less, ja!!! 😛
Visst är det precis så som du säger. Jag är heller ingen sån som går och trycker undan saker. Det är ju som du säger; det kommer ändå i kapp en, liksom. Men jag kanske inte skriver om varje känsla jag känner, här i dagboken 🙂
Ha en fin fredagskväll! Kram! <3