Vi hade ju lilla julafton här igår.

Ja, sådär så att vi åt gröt och skinkmacka tillsammans.

Barnen lekte så det stod härliga till! Ja, Liten lekte faktiskt med sina kusiner för första gången. Alldeles andfådd och rödblommig blev han. Och instängd i fängelset, så lille H kunde köra kaninteater från utsidan. Bubbelskrattet var ett faktum, som du ser också!Såå underbart att se och höra!

Sagostund.

Och Mormoster, älskade R och Liten slogs sig ner på köksgolvet och spelade en trudelutt.

Och det var så himla mysigt. Att få duka fint, plocka fram en massa karameller jag visste skulle slå högt hos kidsen.

Och tända ljus och sedan öppna dörren för min älskade familj och bara umgås. Vi åt och tjattrade och delade paket som man INTE får öppna förrän på julafton. Så sjöng vi tomteboggie med komp från gull-pappa-morfar. Och som jag njöt!

När gänget dragit ute genom dörren, kände jag mig som Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Hade vi haft en gungstol här i huset, hade den definitivt gungat av sig själv en lång stund efteråt. Vi plockade undan, nattade en tomtebäbis och sen satte vi oss ner på köksgolvet, jag och mannen.

Bland papper och julklappar och snören, så började vi med årets inslagning av alla klappar. Det är ju så mysigt, det där. Att sitta där och skicka sax och snöre emellan varandra och göra så fina paket man bara kan. Hoppas Liten kommer uppskatta den där rosetten jag försökte få så perfekt jag bara kunde…..

Sen blev jag inföst i sovrummet. Stanna här en stund! ,sa M. Han slog in yttligare några paket och jag är så nyfiken att jag smäller av.

Det här lilla, hårda, fyrkantiga. Det är jag mest, mest nyfiken på…. håhå!

Sen var det min tur att fösa bort honom från köket. Satte mig ner, klockan närmade sig midnatt, och tänkte att nu är det bara fyra paket kvar. Då tar tejpen slut. VILKEN TUUR! att jag har mitt älskade lack, tänkte jag….. som jag bara en liten stund senare fullkomligt höll på att bli galen på innan jag var klar. Okej med EN stämpel på ett par paket. Men att använda den där himla stämpeln och lacket, istället för tejp…

Men fint blev det! Och M är värd dom finaste paketen i stan, så är det bara!

Så den där kvällen var bara helmysig, rakt igenom. Först tillsammans med familjen, bland lek och stoj och tomtegröt och en oändlig tacksamhet, över att få ha dom där människorna i mitt liv. Och så en avslutning på köksgolvet, tillsammans med han jag älskar så, i full färd med att slå in paket och sedan lägga under den megastora gröna granen.

Dessa dagar, alltså. Dom stoppas rakt in i den där asken. I hjärtat.

Kram/lillafrun