Det blev juli och augusti.

Och sommar på riktigt. Från att ha varit snorkallt i nästan hela juni, så vände det plötsligt. Och det blev så varmt, så varmt att vi till slut inte visste om vi var i Sverige eller i något annat varmt land.

Mannen fyllde år.

Vi åt frukost under äppelträdet, firade mannens 24-årsdag med storkalas i huset. Vi badade, hängde på Rotsidan och träffade hjärtevänner för skrattfest..

Firade livets andra bröllopsdag.

Hängde med hela stora taikonsklanen.

 Och såklart åkte vi till vårt paradis på jorden. Efter en resa ner till Nynäshamn i sällskapsresan-style, med mysig omväg förbi Storasyster, så hamnade vi till slut på vår kära ö; Gotland.

Lillis, Lillsvågge och Syrran kom och gästade under ett gäng dagar.

Vi tränade som galningar, Storan, mannen och jag och ofta hade vi andra familjemedlemmar med också. Inte allra minst för att rulla vagn och snusa bäbis. Det var smått overkligt att vara hel-lediga båda två, med en bäbis som mest åt och sov. Sommarlov!

Plötsligt var det Augusti. 

Tiden spelade ingen roll, dagarna flöt ihop. Vi bara njöt och njöt, allt vad vi orkade.

Liten döptes i slutet av augusti. Vi plockade mängder av hallon och kantareller och bunkrade billiga jordgubbar, på livet. Sen packade ihop, i sorg. Men fick glädjebesked om att inte behöva packa med oss precis allt utan istället få komma tillbaka till vårt Sommarhemma.

September stod för dörren.

Drog tillbaka till lyan. Plockade blåbär på livet, var på utflyktÄppelmosade, bakade tunnbröd,

Och sen drog det igång rätt snabbt. Det där vardagståget som gick fortare än vi tänkt. I en fart jag mår illa av att tänka på nu.

Ganska snabbt åkte vi söderut för några dagars återhämtning.

Gick långsamt genom frostigt gräs och sprang rundor i höstsol.

Liten fick en hejdundrade bula och mitt mammahjärta stannade för en sekund.

 

Allt gick tack och lov bra med lilla Bulan och vips, var det Oktober.

 Morsan fyllde 24 år och hade brak-kalas för vännerna. Full lya och trerätters middag. Hurra!

Så jobbade vi åt anticimex ett tag, jag och Liten. Just den veckan pappan var bortrest för jobb.

Prasslade i löven gjorde vi också. Och åt! löv.

Morsan försökte plugga till en fet tenta samtidigt som hon hängde med den här världsgulliga Minimannen. Gick finemang! Blev kanske lite väl sena pluggnätter. Men skam den som ger sig.. tentan gick ju bra, tack och lov. Det firade vi med att hoppa på tåget, bara jag och Liten. Livets första tågresa, till mormor och morfar. där hängde vi en hel vecka, blev omhändertagna som en prins och prinsessa. Sen kom pappan och anslöt efter att ha jobbat färdigt. Precis som i Lotta på Bråkmakargatan.

Sen återvände vi norrnorr, för November och slutspurt.

Vad som drev oss?

Att vi hade vårt mål klart. Att vi är dom tre musketörerna som gör allt för varandra.

Men det var tröttsamt, det var det.

Jag och M sprang om varandra denna höst, det kan vi konstatera. Men Liten- och morsanmys har det funnits i mängder. Och dom timmar jag har skrivit så har Liten och pappan hängt med varandra, kommit på högskolan för amme-paus och stillat ett värkande mamma-hjärta. Liten? Han har inte tagit någon skada, enbart njutit sig genom livet som den livsnjutande Miniman han är. 
Det har pusslats och pusslats. Både lagårdspussel och livspussel.  M har haft så galet med uppdrag. Hurra för det, jobb är bra!

Ja, så var vi på sagolik julmarknad och jag blev kär i Lukas.

Så myste hela familjen i ett lussebullsbak.

Och äntligen, äntligen, äntligen. Blev det December.

Det handlades julklappar, arbetades undan, skrevs färdigt uppsats. Liten förvandlades i ett knyck till en liten virvelvind.Hans Gudmor skickade hjärtegulligt brev och gosseskjorta och strut. Jag fick mitt livs sötaste luciatåg.

Liten? Plötsligt kröp han, drog upp sig, vandrade efter möblerna, höll i sig med en hand och vinkade med den andra. Ropade Ma-ma oh Maaa!!! (Martin!).

Det vintersprangs. Gjordes polkagrisar och åts julbord med klassen. Gräts över att tiden på högskolan inom kort är över. Men pirrades i magen för att framtiden med nya äventyr, är vår!

Och! Vi tog oss i mål med höstens crazy-bananas-påhitt. Jublade högt.

Vi skickade julkort.

Packade monsterpackningen och drog söderut.

Landade i huset vi älskar, nära familjen vi är så lyckigt lottade med. Levde julebubbla,Så kom snön, lagom till julafton.Vi hängde med familjen, Liten fick sin tredje gadd och tränade såklart massor och vilade. I massor. Inga måsten.

Spelade julkonsert.

Vi avslutade året på absoluta toppen!

Med pirr och förväntningar i magen, en oändlig tacksamhet över att ”få vara med”, i livet, vill jag önska er alla ett riktigt gott slut på år 2014 och ett…

Gott Nytt År!

– tack för i år, allesammans!

Kram/lillafrun