Äsch.

Vilken tröglördag det här har varit. Du vet hur det kan vara ibland. Det går trögt, liksom.

Så, ja.. trögt har det gått. Ja, förrutom att vara med Liten förstås. Att se på Pettson tillsammans med honom och snusa fjunig bäbisnacke och ta emot oändligt med bäbiskramar och hans eeeej! (heeej!) med världens gulligaste falsettröst. Det, har gått som hejsan. Men i övrigt? Nja, packningen ligger fortfarande i högar sådär.. äsch. Det ska nog reda till sig innan natten är här!

Dom där tunga ögonlocken har tjurats på hela dagen och jag har känt mig som en grinig sjuåring och skulle ha kunnat brutit ihop för noll och ingenting. Som till exempel när den där jädrapisskit-köksluckan tvärlossnade och gångjärnet gick av. Luckan ramlar ner bara man petar på den nu…luckan till soporna och komposten, dessutom…perfekt. Ännu mer fritt fram för någon oerhört älskad.. nåja. Det hade ju kunnat varit värre!

Han är vänlig och koncentrerar sig på låda fyra istället. Där ligger alla mått som är helt fantastiskt roliga! Fast roligast är att bara stå där och hiva sakerna bakom ryggen i ett enda huj!

Innan M stack iväg på jobb var vi ute allihopa, vandrade långrundan och konstaterade att det nu, faktiskt, slutat snöa. Och i eftermiddags när Liten sov, passade jag på att träna veckans sista pass. När jag liks var på tjurhumör kunde jag lika gärna kötta på med ett tungt, tungt pass. Så det gjorde jag. Du har det här nedanför om du är nyfiken.

Lördagsgris,alltså.

(Plyometriska utfall kan du söka på i sökrutan högst upp till höger! Totalt hinner man 2 gånger per ben på den övningen, eftersom det är en enbensövning).

En blus som packas ned. Kanske, kanske kommer den att behövas vid ett särskilt tillfälle… 

Näpp. Nu ska vi ha lördagkväll här. Jag och min lilla älskling, han som förgyller vilken tröglördag som helst. Vi ska jobba på och har bestämt oss för att bli helt klara med att-göra-listan innan pappan kommer hem. Så kommer vi iväg så fort som möjligt i morgon bitti.

Det låter som en plan. Hepp, hepp!

Kram/lillafrun