Någon ute i kylan med mössa och tunn tröja. Inget konstigt alls…
Vad gör man inte, för att få tillräckligt bra ljus att visa tröjan på och kolsvarta fransar (ännu lite svartare med ett drag mascara, för fredagspiffen. Behövs verkligen bara ett drag, eller inget alls. Att färga fransarna är riktig vardagslyx för en morsa!).
Det var en lika skön stund som vanligt, där i morse. Hann med en sväng på stan efteråt också; köpte ett fång tullisar till mina pojkar, det är alltid bara jag som får blommor. Nu var det deras tur. Jag var en sväng på Lindex, fyndade ett par jeans till Minimannen för en 50-lapp. Han fick även en ny krämvit ribbad body (den han har, har fått fruktfläckar på sig. Bannade fruktfläckar. Går. Inte. Bort). 
Så föll jag för den nyinkomna tröjan. Inte för att den var så gullig, precis. Bara väldigt rätt…
”I am small, but loud”. –Yes you are, my little Miniman!
Så var jag såklart på stor-ica också. Ikväll ska vi fredagsmysa med hjärtevänner och vi kör all in;
Jag är inne i ett tacos-stim nu. Mannen hänger snällt på. Och jag vet att vännerna också diggar tacos!
Så blir det efterrätt också!
Jag hade tydligen fått en sprits av mannen (för två år sedan!?) som jag premiärtestade idag. Så himla bra! 
Chokladkolasås. Maränger. Glass. Banan. Grädde. Du hajjar…! Det kommer bli såå gott!
Annars då?
Ptjaa… jag har känt mig kolaseg idag. Och så ser det ut såhär utanför fönstret…
Grått och fult. Och det räckte tydligen idag, för att göra mig på halvpissigt humör. Nåja. Vi har myst här hemma i lyan. Tagit det ovanligt lugnt, sörplat kaffe och sett på Pettson och brutit en bit mörk choklad och konstaterat att det ju är bra skönt att ha det sådär lugnt, ibland. Om än jag klättrar på väggarna lite och drömmer mig bort till en svettig löptur. Hade verkligen, verkligen velat ha en sån idag. Men jag har bestämt mig för att ha dessa 7 träningsfria dagar. Och har jag bestämt mig. Då har jag bestämt mig. Det är bra att längta! 
Nu ska här taggas till för en mysig fredagkväll. Kan inte tänka mig ett bättre sällskap än dessa hjärtevänner och min lilla familj.
Plötsligt avbrott.
Satt ju här och skrev för en stund sedan, Liten sov och mannen skulle ”gå ut och fixa en sak med bilen”. Det skulle bara ta en kvart, typ. Så jag satt här, kolaseg och tonårsdeppig, suckandes över allt och inget. Plötsligt ringer det på dörren…
Och där står han!
Åhåå, vad vore jag utan honom? Vad vore livet utan min M?
Varm i hjärtat, ja. Han är ju så fin, den där mannen, alltså. Paket, ”för att du är färdig med examensarbetet”. Och..
…10 röda rosor. ”För att jag älskar Dig!”.
Näpp… här firar vi inte alla hjärtans dag, inte! Ha, ha.
Men åh så himla glad jag blev. Det gjorde min dag! Nu måste jag verkligen sätta sprutt med dukning och hackningen och tända-ljus-fix.
Upp som en sol, ner som en pannkaka. Och upp igen. Så kan det gå!
Ha en trevlig helg alla ni.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer