Det är tidig morgon och så tyst, så tyst. Jag vaknar ute på en ytterkant av storsängen. Pojkarna sover gott här bredvid mig.
Jag och Liten gick och la oss samtidigt igår… strax efter 20. Det var rent himmelskt, faktiskt. Jag är så dålig på att komma i säng om kvällarna. S sover ju vanligtvis i sin säng, men ibland kan jag inte hålla mig från att ha honom bredvid mig. Som i natt. Att få somna bredvid en bäbis. Oslagbart. Så trots att ögonen är grusiga, känner jag mig ändå utvilad, på något vis.
OJ, Hoppsan!
Småfötterna som legat sovande, korslagda som alltid, vaknade precis.
Och nu,
-Nu är det morgon!
Senaste kommentarer